Nu är det synd om de döda, som ej få sitta i vårens tid och värma sig i solen på ljus och ljuvlig blomsterlid. Men kanske viskade de döda då ord till vivan och violen, som ingen levande förstår
De döda veta mer än andra Och kanske skulle de, när solen går, då med en glädje, djupare än vår bland kvällens skuggor ännu vandra i tankar på den hemlighet, som bara graven vet.
Verner von Heidenstam
flyttade från citattråden
|