Idag en uggle-expedition med kamera och kikare: Nej, någon hökuggla var det inte, ansiktets teckning stämde inte och de mörkare fläckarna på bröstet som jag såg i går (utan kikare) var antagligen skuggor. Men också en kattuggla i dagsljus är en upplivande syn! Ugglan satt där idag igen, men nu längre in i sitt hål, som är ca 8-10 m över marknivå. Nära trädet syntes den inte alls. På långt håll kunde man med kikare se in i hålet. Då syntes huvudet och lite av kroppen, men den blundade (sov?) så ögonens färg vet vi inte. Ibland såg den ut att nicka till, som om den försökte hålla sig vaken. Huvudets form, hållningen och teckningen i ansiktet var nog mest kattugglelika. Några örontofsar hade den inte - eller slokar de när hornugglan sover? Kroppens form, som syntes tydligare i går, var knubbigare än hornugglans mera avlånga form.
Kameran var inte till någon hjälp, sorry, sparvuggla, ingen bild! skymning rådde inne i eken och avståndet från lämplig kulle var för stort, minst 50 m.
--------------------
Zon 2-3, en gammal trädgård med höjdskillnader på över 4 m. Gillar förvandlingar - med berg, sten och växter som material
|