Okulerade rosor får oftast lite extra skjuts i tillväxten. Men den ympade rosen påverkas också i storlek, friskhet och färg av underlaget.
I dag blev det lite skralt med grävandet i värmen så jag läste hellre om Rosenbladen från Finska Rosensällskapet, (Bra tips från Svennis!

) Där skrev de om en test de gjort på olika grundstammar, dvs provodlat rosor på olika underlag.
Det här är mina egna korta klipp och summeringar....
De vanligaste grundstammarna i Finland, borde vara liknande här, är Rosa canina ’Inermis’, R.canina ’Pfänder’, ’Pollmeriana’, R. coriifolia ’Froebelii, vanligt tal kallat ’Laxa’ och så till sist japansk klätterros.
Rosa canina ’Inermis’ ansågs ganska härdig och långlivad. En bra grundstam som ger ett frisk bladverk och behåller blommans färger.
R.canina ’Pfänder’ ansågs kunna tillför mjöldagg men eftersom den är starkväxande används den ofta som grundstam till stam- och klätterrosor bl.a.
’Laxa’ var jag extra nyfiken på eftersom jag har många gallicor från Italien som står på ’Laxa’. Jag blev inte så överlycklig. Så här står i Rosenbladet: ”Den är mer kortlivad än stenrosen, men bildar inte så rikligt med rotskott. ’Laxa’ förstärker den röda färgen och överför svartfläcksjuka och rost.”
Hua!! Nu är jag ännu mer ivrig på att få till sticklingar så att jag både behåller friska rosor och får rosor med egna färger och storlekar.
Det här måste ju ge bekymmer vid bestämning av rosor om olika underlag kan ge olika utseende?!