Ju mer tiden går desto sötare var ungdomens äpple
Så mycket större Så mycket rödare Och denna ljuva smak av honung
Aldrig kan ungdomens äpple vara ljuvligare än när vi själva mognat
© amaira -02.
Felix matte: jag gillar din prosa-berättelse om datorn. Känner igen mig så väl!! Fast jag var också rädd. Varje rörelse, tangent, sökande, kunde väl resultera i att allt gick sönder, allt gick förlorat, kunde det inte?
Minns första gången jag tordes närma mig, i en datastuga. Fick skriva... vilken lycka! Eureka! Vilken insikt och överraskning...
Jag hade läst vuxen-matte, några år tidigare, och där ingick några lektioner "datakunskap". Den bestod i, att göra sina egna beräkningar, programmeringar, eller vad det nu var. Räkna några tal, genom if-satser, ... eller nåt.
Så jag hade aldrig tordats gå till datastugan, för jag var övertygad om att man måste programera sin skrivsida...
Och så hade datorerna redan färdiga program! WOW.
Jag som älskar att skriva - var snart upp över öronen förälskad!
Dessutom hade jag råkat få med mig en "skriva-på-maskin-med-rätt-fingar-utbildning" från min ungdom, så det går i en rasande takt, att skriva. *stor lycka*
Och så älskar jag att få hålla på med bilder, så givetvis har jag ett bildbehandlingsprogram, i Corel.
Sonen säger att jag ska använda Photoshop, för det är mycket mycket bättre. Men jag är så invand, och det funkar ju.
Nån gång kanske jag lär mig det med...
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
|