Nä häääää?
Det bästa med gula kantareller är att de kan växa precis överallt, men inte allt för långt ifrån träd eller trädrötter. I blandskog, i barrmattan, i stenrösen, i vitmossa, i gräs, you name it. Så man behöver inte leta efter nån speciell sorts skog, bara den inte är för brötig. Fast på vissa ställen är det bara hopplöst, då får man gå en bit till. Har man med kompass kan man älga iväg på okänd mark och kanske hitta till ställen som ingen annan hittar. Inte ge upp!

Våra bästa ställen är där vi bara tagit sats och tokrusat förbi värsta rishögarna eller annat ogästvänligt, där bakom kan finnas ljuvligheter se, inte många vill ha pinnar i peruken...