Livets mening ?, Vasd tycker ni är livets mening Alternativ

[Motti]

Alla har vi ju olika mening om vad som är livets mening skulle va intressant att höra vad andra tycker,
Livets mening för mig är att ta varje dag på allvar för det kan va den sista.den största meningen med livet för mig är mina barn och barnbarn och !som många tycker kanske är löjligt MIN Katt.Att vakna upp varje morgon och inse att man ha det himmla bra trots allt annat skit Att ha förmågan att kunna röra sig att kunna tala känna doffter ja allt det där!Va tycker ni andra är viktigt i livet ? Det här är väl en så kallat utmaning i vad som är bra med livet
Någon klok människa frågade vad är meningen med livet? =JO det är livet

[Myosotis]

Oj!
Alba -
Chamo - (ja! Gör det!)
Olle -
Motti -
skogstroll -

Nej Gunnel, du har rätt, och jag har heller inget att klaga över, jag har det jättebra. Men gör det någon skillnad om man finns eller inte? Mina djur uppskattar att jag finns i och för sig. Men annars. Borde vi inte alla göra det som Orkidétjuven gör? Ut och rädda världen! Det hade varit meningsfullt!

[GunnellF]

Oj!
Alba -
Chamo - (ja! Gör det!)
Olle -
Motti -
skogstroll -

Nej Gunnel, du har rätt, och jag har heller inget att klaga över, jag har det jättebra. Men gör det någon skillnad om man finns eller inte? Mina djur uppskattar att jag finns i och för sig. Men annars. Borde vi inte alla göra det som Orkidétjuven gör? Ut och rädda världen! Det hade varit meningsfullt!

Jag är personligen övertygad om att ALLA finns av en anledning - ingen föds utan mening. Den övertygelsen räcker långt för mig. Vad man sen gör av sitt liv är ju upp till en själv. Vissa vill rädda världen, andra tycker att det räcker med att rädda sig själva, enkelt uttryckt. Alla har en uppgift.

Det finns en bra text som Moder Teresa har skrivit, den är lite väl lång för att lägga in här, men andemeningen är att även om allt man gör glöms bort imorron ska man göra det ändå, vad än man nu gör. Allt behöver inte ha en större betydelse, det kan räcka att det betyder nåt för en själv. Min väninna blev glad över att jag ville följa henne på graven igår t ex... ingen större betydelse, men för oss betydde det mycket.

[Myosotis]

Jag är personligen övertygad om att ALLA finns av en anledning - ingen föds utan mening. Den övertygelsen räcker långt för mig.

Tror du på gud? Det önskar jag ibland att jag hade gjort, det underlättar nog. Men jag ifrågasätter för mycket för att kunna göra det.

Allt behöver inte ha en större betydelse, det kan räcka att det betyder nåt för en själv. Min väninna blev glad över att jag ville följa henne på graven igår t ex... ingen större betydelse, men för oss betydde det mycket.

Ja på så sätt är det ju kanske en mening. Jag är nöjd med att vara som jag är när det gäller vissa egenskaper. Ställa upp för vänner eller vara ärlig t.ex. Det är något jag har valt och som jag lever upp till. Men gör det automatiskt livet meningsfullt? Tänk dig en förälder som gör allt för sina barn, som uppoffrar sig och inte unnar sig själv något. För barnen är detta högst meningsfullt, medan föräldern kanske kan känna att det egna livet är meningslöst... dumt exempel, men du förstår kanske hur jag menar.

[GunnellF]

Tror du på gud? Det önskar jag ibland att jag hade gjort, det underlättar nog. Men jag ifrågasätter för mycket för att kunna göra det.
Ja på så sätt är det ju kanske en mening. Jag är nöjd med att vara som jag är när det gäller vissa egenskaper. Ställa upp för vänner eller vara ärlig t.ex. Det är något jag har valt och som jag lever upp till. Men gör det automatiskt livet meningsfullt? Tänk dig en förälder som gör allt för sina barn, som uppoffrar sig och inte unnar sig själv något. För barnen är detta högst meningsfullt, medan föräldern kanske kan känna att det egna livet är meningslöst... dumt exempel, men du förstår kanske hur jag menar.

Nej, jag tror inte på Gud, jag är ateist. Jag tror på människors egna förmågor att forma sina liv, tror inte att det finns nån "högre makt".

Det där med att lägga ner tid på sina barn... ja, jag förstår hur du menar. Men det kan även vara så att det kan kännas ytterst meningsfullt att ge allt för sina barn, inte alltid man känner att man uppoffrar sig. Då är man fel ute anser jag. Har man valt att skaffa barn borde det vara naturligt att ge allt för dom, är min bestämda uppfattning. Jag har personligen gett mina barn allt jag har att ge som förälder, men ser det absolut inte som nån uppoffring - det har varit mitt eget val här i livet, därför har det känts ytterst meningsfullt. Barnen ÄR ju ens eget liv! En del av det i alla fall... Fast jag har unnat mig själv saker också naturligtvis: det ena behöver inte utesluta det andra.

Men allt är ju upp till var och en: att välja sånt som känns meningsfullt eller inte... Sen kan man ju ändra sitt sätt att tänka också och på så vis inse att man lever ett meningsfullt liv.

[Myosotis]

...Men det kan även vara så att det kan kännas ytterst meningsfullt att ge allt för sina barn...

Precis, det var därför mitt exempel var så dåligt.
Att påverka någons liv till det bättre låter ju meningsfullt, då har man förändrat någonting.

[GunnellF]

Precis, det var därför mitt exempel var så dåligt.
Att påverka någons liv till det bättre låter ju meningsfullt, då har man förändrat någonting.

Jag tycker inte att det var ett dåligt exempel... det finns säkert föräldrar som känner som du beskriver.

Det kan ju även vara så att när barna blivit vuxna och flyttat, som för mig numera, kan livet kännas mindre meningsfullt om man lagt hela sin själ och sitt liv på barnen under uppväxten. Då kan man behöva ta omtag och hitta nya meningsfulla uppgifter i livet... Eller det kan vara andra omvälvande händelser som gör att man måste omvärdera sitt liv, men för mig är en del av livets mening att utvecklas så länge man lever.