Nu sitter vi här..., Sista ungen har flygit ur boet! Alternativ

[Betty]

Det känns lite konstigt och tomt...
I helgen flyttade min yngste son hemifrån.
I ena stunden bränner tårarna bakom ögonlocken, för det är allt lite jobbigt när den sista i kullen lämnar boet. Samtidigt känner jag förväntan och glädje - glädje för hans skull som äntligen fått en egen lägenhet efter två års köande.
Tänk så fort tiden går, det var ju alldeles nyss som vi satt fem runt middagsbordet! Känns nästan lite onödigt att bara laga mat för två...
De här första två nätterna har jag sovit dåligt, vaknat vid minsta ljudknäppning, huset känns så stort och tyst. Saknar t.o.m. hans väckarklockas skrällande klockan kvart i fem på morronen - fast ingen av oss andra ska upp så tidigt...
Samtidigt känns det bra att inte längre behöva ha det omedelbara och övergripande ansvaret för "allt"...
Kan inte hjälpa att det trots allt känns tomt men nåja, vi vänjer oss väl med den nyvunna friheten så småningom...

[Bettson]

Du och jag är nog ganska lika Betty!

Jag känner igen ditt resonemang. Jag har visserligen den yngste kvar men jag vet att han kommer att höra av sig mera än hans storebror gör.

Storebror har aldrig haft ordentligt med kompisar när han bodde hemma. Han var mobbad i skolan. När han nu flyttade hemifrån så var det av rätt anledning att han ville komma närmare sin egna kompisar. Det tycker jag är positivt. Det hade kännts svårt om huvudanledningen var att komma ifrån sina föräldrar. Men så är det inte

I början hörde han inte av sig alls. Nu börjar han dyka upp då och då. VI pratar på ett annat sätt och har faktiskt en djupare kontakt om än inte så frekvent. Naturligtvis har de en period de inte hör av sig för att markera sitt oberoende.

Vi märker att han är borta främst varje gångn vi är och handlar. Matkontot är femhundra kronor lägre varje vekcka. Kycklingmamma som jag är undrar jag varje gång om han köpt mat för femhundra denna vecka.

Ja se mammor!!!!!!