Nu sitter vi här..., Sista ungen har flygit ur boet! Alternativ

[Betty]

Det känns lite konstigt och tomt...
I helgen flyttade min yngste son hemifrån.
I ena stunden bränner tårarna bakom ögonlocken, för det är allt lite jobbigt när den sista i kullen lämnar boet. Samtidigt känner jag förväntan och glädje - glädje för hans skull som äntligen fått en egen lägenhet efter två års köande.
Tänk så fort tiden går, det var ju alldeles nyss som vi satt fem runt middagsbordet! Känns nästan lite onödigt att bara laga mat för två...
De här första två nätterna har jag sovit dåligt, vaknat vid minsta ljudknäppning, huset känns så stort och tyst. Saknar t.o.m. hans väckarklockas skrällande klockan kvart i fem på morronen - fast ingen av oss andra ska upp så tidigt...
Samtidigt känns det bra att inte längre behöva ha det omedelbara och övergripande ansvaret för "allt"...
Kan inte hjälpa att det trots allt känns tomt men nåja, vi vänjer oss väl med den nyvunna friheten så småningom...

[Betty]

Laga mat bara till två är faktisk kul, man vågar experimentera lite mer utan att behöva vara rädd för att ungarna ska säga "Pläääh, sånt äter inte JAG i allafall..."

Ja det är ju sant, nu kommer jag ju att kunna använda både räkor och svamp i matlagningen utan att först kolla om han äter borta eller hemma!
Egentligen är jag mer orolig för hans matlagning än för min egen, han har ju inget matlagningskunnande - än mindre intresse för det... Fast han kanske får det nu när han har sitt eget kök att kocka i.
Vi var hem till honom en sväng i går kväll och hjälpte honom att installera en diskmaskin och då hade han nyss ätit fiskpinnar med pulvermos...

Var inte avundsjuk Hannele, innan du vet ordet av så sitter ni där mitt emot varann vid ett i övrigt tomt köksbord! Det går så otroligt fort.