Efter flytten från storstaden hem till ön så var drömmen ett deltidsjobb, ja om det nu fanns några jobb att få förstås. Att slippa tidiga morgnar och sena kvällar, att få jobba ca 5 timmar om dagen och sen ha tid för hus och trädgård.
Tiden har gått och a-kassedagarna med dem.
Ett tips om ett deltidsjobb på 5 minuters avstånd fick mig att hoppa högt av glädje, perfekt. Visserligen bara 1 års vikariat, men ändå.
Men deltidsjobbet visade sig vara ett heltidsjobb och ett lite annorlunda, så jag blev lite besviken. Men tänkte, äsch det ligger så nära så jag kan springa hem och fixa lite på lunchen. Och resvägen är ju kort.
Så bokades intervjun in men i samma veva fick jag reda på att arbetsstället kommer snart att flyttas. Ca 5 km norröver och utan bil vet jag inte om det kommer att fungera. Kollektivtrafiken är jag osäkert på men jag har mailat och frågat.
Så från glädjefnatt till tårar och sömnlösa nätter.
Det känns jättejobbigt och jag vet inte hur jag ska bete mig på intervjun, jag kan ju inte sitta och ljuga. Dessutom är det ett jobb som kräver att man är väldigt alert och kan samarbeta med 1 person bra. Jag har haft ett liknande i över 20 år så jag vet.
Pius
--------------------
Pius, zon 1
|