Förutom kantareller, vilken är er favoritsvamp? Alternativ

[Grå]

Det är ju inte utan att man ibland önskar att man var den enda människan på jorden som åt kantareller. Har precis varit ute i skogen och konstaterat att det kan bli ett bra kantarellår i år.
Jag är ingen vidare "svampmänniska", och är lite skeptisk till exempelvis fårtickor som ser jättegoda ut där de växer, men vansinnigt oaptitiliga när de tillagats.

Det finns dock en svamp som jag faktiskt tycker bättre om än kantareller och det är rodnande fjällskivling. Den smakar som champinjoner fast lite mer och ser dessutom riktigt god ut där den står. Tyvärr växer det inga sådana i skogarna här runt huset, men om man åker en bit så är det gott om dem.
Jag älskar att fräsa upp svampen i lite smör och salt och så stuva till dem med en gnutta grädde och lägga på mackan.

Det växer myckat annan svamp - soppar, skivlingar och kremlor här. Vilken svamp är er favorit och hur smakar den?

 20060718_002.jpg ( 897.26k ) Antal nedladdningar: 47

(Bilden är från sommaren 2006)

[RitRat]

Jag är född och uppväxt i Finland, och är därmed en stor fantast av alla ätliga riskor, som ofta ratas eller är helt okända av de flesta svenskar.

Pepparriska, skäggriska och andra mindre riskor med mjölksaft. Jag plockar dem alla och kokar en liten stund för att få bort värsta pepprigheten. Sen blir det att frysa in eller göra ättiksinläggningar. Supergott. Vissa år har jag saltat in med grovsalt i en fyraliters glasburk. Den krispiga konsistensen behålls bäst då. Vid frysning vill de bli lite sega tyvärr.

Sås/stuvning, soppa, varma mackor, sallad ihop med finhackad lök... De inlagda som tillbehör som de är (som man äter rödbetor).

[smuleborg]

Jag är född och uppväxt i Finland, och är därmed en stor fantast av alla ätliga riskor, som ofta ratas eller är helt okända av de flesta svenskar.

Pepparriska, skäggriska och andra mindre riskor med mjölksaft. Jag plockar dem alla och kokar en liten stund för att få bort värsta pepprigheten. Sen blir det att frysa in eller göra ättiksinläggningar. Supergott. Vissa år har jag saltat in med grovsalt i en fyraliters glasburk. Den krispiga konsistensen behålls bäst då. Vid frysning vill de bli lite sega tyvärr.

Sås/stuvning, soppa, varma mackor, sallad ihop med finhackad lök... De inlagda som tillbehör som de är (som man äter rödbetor).

Jag skulle verkligen vilja lära mig dessa "finska riskor". Och bjuda vännerna på en risksallad, på egen risk . Är det inte så att alla riskor med mjölksaft inte är ätbara?