Förutom kantareller, vilken är er favoritsvamp? Alternativ

[Grå]

Det är ju inte utan att man ibland önskar att man var den enda människan på jorden som åt kantareller. Har precis varit ute i skogen och konstaterat att det kan bli ett bra kantarellår i år.
Jag är ingen vidare "svampmänniska", och är lite skeptisk till exempelvis fårtickor som ser jättegoda ut där de växer, men vansinnigt oaptitiliga när de tillagats.

Det finns dock en svamp som jag faktiskt tycker bättre om än kantareller och det är rodnande fjällskivling. Den smakar som champinjoner fast lite mer och ser dessutom riktigt god ut där den står. Tyvärr växer det inga sådana i skogarna här runt huset, men om man åker en bit så är det gott om dem.
Jag älskar att fräsa upp svampen i lite smör och salt och så stuva till dem med en gnutta grädde och lägga på mackan.

Det växer myckat annan svamp - soppar, skivlingar och kremlor här. Vilken svamp är er favorit och hur smakar den?

 20060718_002.jpg ( 897.26k ) Antal nedladdningar: 47

(Bilden är från sommaren 2006)

[RitRat]

Jag är född och uppväxt i Finland, och är därmed en stor fantast av alla ätliga riskor, som ofta ratas eller är helt okända av de flesta svenskar.

Pepparriska, skäggriska och andra mindre riskor med mjölksaft. Jag plockar dem alla och kokar en liten stund för att få bort värsta pepprigheten. Sen blir det att frysa in eller göra ättiksinläggningar. Supergott. Vissa år har jag saltat in med grovsalt i en fyraliters glasburk. Den krispiga konsistensen behålls bäst då. Vid frysning vill de bli lite sega tyvärr.

Sås/stuvning, soppa, varma mackor, sallad ihop med finhackad lök... De inlagda som tillbehör som de är (som man äter rödbetor).

[smuleborg]

Jag är född och uppväxt i Finland, och är därmed en stor fantast av alla ätliga riskor, som ofta ratas eller är helt okända av de flesta svenskar.

Pepparriska, skäggriska och andra mindre riskor med mjölksaft. Jag plockar dem alla och kokar en liten stund för att få bort värsta pepprigheten. Sen blir det att frysa in eller göra ättiksinläggningar. Supergott. Vissa år har jag saltat in med grovsalt i en fyraliters glasburk. Den krispiga konsistensen behålls bäst då. Vid frysning vill de bli lite sega tyvärr.

Sås/stuvning, soppa, varma mackor, sallad ihop med finhackad lök... De inlagda som tillbehör som de är (som man äter rödbetor).

Jag skulle verkligen vilja lära mig dessa "finska riskor". Och bjuda vännerna på en risksallad, på egen risk . Är det inte så att alla riskor med mjölksaft inte är ätbara?

[RitRat]

Jag skulle verkligen vilja lära mig dessa "finska riskor". Och bjuda vännerna på en risksallad, på egen risk . Är det inte så att alla riskor med mjölksaft inte är ätbara?

Du menar säkert tvärtom:
Alla riskor med mjölksaft ÄR ätbara. Så är det. De kan ju vara mer eller mindre smakliga, men ingen är giftig.
---------------
Här gör jag en ändring nu i efterhand. Svartriskan rekommenderas ej längre som matsvamp. Den åts tidigare utan tvekan. Se inlägg längre fram om detta.
---------------
Alla ska de kokas först. Hur länge eller i hur många vatten, beror på vilken styrka man föredrar i smaken. Men ju mer man kokar o byter vatten, desto mer mineraler och nyttiga spårämnen spolar man bort. Jag gillar den lite peppriga smaken i riskor mycket, det är min barndoms svampsmak!!! Mina föräldrar plockade inga andra svampar. De skördade ett par-tre hundra liter om året på 50- och 60-talen när jag var liten, och familjen ganska stor. Vi barn fick förstås lov att hjälpa till!!

Skäggriska är bäst enligt mig, den är "köttig" och sällan larvangripen, och otroligt lätt att identifiera. Skogsriska är nummer två för mig. Båda dessa är dock sällsynta i mina närmaste skogar. Pepparriskan dominerar här, den är mindre men talrik.

Redigerat av RitRat: 27-09-2009, 10:24

[smuleborg]

Du menar säkert tvärtom:
Alla riskor med mjölksaft ÄR ätbara. Så är det. De kan ju vara mer eller mindre smakliga, men ingen är giftig.

Skäggriska är bäst enligt mig, den är "köttig" och sällan larvangripen, och otroligt lätt att identifiera. Skogsriska är nummer två för mig. Båda dessa är dock sällsynta i mina närmaste skogar. Pepparriskan dominerar här, den är mindre men talrik.

Jaha, jag trodde det möjligen finns någon riska med mjölksaft som inte är att beteckna som matsvamp. Nu vet jag bättre.

Skogsriska, har aldrig hört talas om den. Söker på Svampguiden, hittar den inte. Pelle Holmbergs bok har jag inte tillgänglig. Den är väl helt enkelt så sällsynt... OBS: Jag ifrågasätter inte dina kunskaper.

Till helgen tar jag en "risktur".

[KURT]

Jaha, jag trodde det möjligen finns någon riska med mjölksaft som inte är att beteckna som matsvamp. Nu vet jag bättre.

Skogsriska, har aldrig hört talas om den. Söker på Svampguiden, hittar den inte. Pelle Holmbergs bok har jag inte tillgänglig. Den är väl helt enkelt så sällsynt... OBS: Jag ifrågasätter inte dina kunskaper.

Till helgen tar jag en "risktur".

Svartriskan åts tidigare (har mjölksaft), men numera vet man att den inte är nyttig att äta:

http://www.acc.umu.se/~saasha/giftsvam/gsvamp.htm#svartriska

[RitRat]

Svartriskan åts tidigare (har mjölksaft), men numera vet man att den inte är nyttig att äta:

http://www.acc.umu.se/~saasha/giftsvam/gsvamp.htm#svartriska

Visst. Jag vet att svartriskan är omdiskuterad och till och med icke-rekommenderad, men den är ganska sällsynt här, så jag hittar inte så många. Jag brukar låta några stycken följa med i risk-blandningen (haha, vilket ord!) Tre-fyra såna på fem liter riskor, det gör varken till eller från. Jag tänker ofta, att som ickerökare kan man kanske ta några andra risker. ;-)