Hade en rottistik förr, som betedde sig precis likadant, trots att hon varuppväxt i tätort och hade träffade/mötte massor med hundar varje dag. Det handlar (förmodligen) inte så mycket om vana och ovana utan om osäkerhet i situationen och osäkerhet i ledarskapet. Iaf var det så för oss, och jag tar själv på mig skulden för det mesta av det eftersom jag helt enkelt inte var en tillräckligt stark ledare för vovvis.....
Mitt tips, är att som andra redan skrivit promenera honom själv (tro mig, jag vet hur stark en rottis är!!!) och träna både ledarskap och lydnad så det sitter. Han kommer själv bli lugnare och må bättre om han slipper dessa situationer, och känner sig trygg.
Jag kämpade med vår vovvis i flera år, men tyvärr fick vi ta bort henne alldeles för tidigt (bara 4 år) pga ledproblem. Så vill du ha någon att bolla idéer eller funderingar med så är det bara att PM:a mig, jag vet precis hur det är.....
/Kristina
--------------------
Ärvd trädgård i sydvästra Skåne (zon 1)
|