I dag har jag fått ett förtvivlat besked ! min bästa vän mitt allt har fått tillbaks sin cancer !jag är i chock för jag trodde det var över eftersom det var fem år sedan hon fick cancer.Hur ska jag injuta mod i henne att kämpa en gång till mot cellgifter och strålning det här är så fruktansvärt så jag vet inte vad jag ska ta mig till därför att jag vet att någon sparkat undan benen på henne en gång till och nu ska hon kämpa livets kamp igen och jag kan inte göra något för att lindra hennes smärta mer än bara finas där och ge tröst.Gud va livet är orättvist !man undrar vad hon gjort som skulle förtjäna detta en gång till.´Hon ville att jag skulle ringa till henne i kväll ,gud ge mig styrka att ge henne styrka att slåss ännu en gång mot det svarta.I sådana här situationer inser man vad liten man är som människa.Jag är alldeles förkrossad, och jag vet att hon är värre därann.Hon är världens finaste människa med det största hjärta man kan ha