Jag ringde till henne för en timma sedan !jag började gråta jag med så vi grät tillsammans ,ja sa till henne att jag skulle ju ringa och ge dig styrka och så lipar jag,det gör inget sa hon och så grät vi,Ja sa att det här måste vi fixa finns inget annat senario ,men jag förstog också att hon måste landa först ,men va hemskt att känna hennes rädsla och förtvivlan och inte kunna göra något för att hon ska bli frisk .det gör så jäkla ont att bara stå bredvid och inte kunna avlasta hennes sjukdom och ångest.Ja sa att jag älskar henne och att jag alltid finns där när hon behöver.Jissa om hon har styrka !jag frågade om hon ville jag skulle komma ?ja men jag hämtar dig om du vill ?jag tror att där finns det kämparglöd.Men jag behöver också landa och skärpa mig för jag måste vara stark nu så jag kan göra henne stark så hon orkar igenom alla prövningar som kommer.Jag kan känna hennes familjs smärta,man kan ju bara tänka om det hade varit jag och min familj.Det är inte bara det att vi är vänner sedan födseln vi är släkt också.Min allra bästa vän

oh vad det gör ont

Innan hon la på luren sa hon:ta dig en stor Wiskey det ha jag gjort.tänk !hon förstog mitt upp i sin egen sorg att jag också hade det jobbigt

Vilken vän