|
Sköta duva!, Adopterad duvunge behöver hjälp |
|
|
|
12-09-2009, 10:53
|
Medlem
Antal inlägg: 556
Medlem sedan: 19-04-2006
Medlem nr: 7 452

|
Har hastigt och lustigt "blivit med duva".
I onsdags satt en liten talle vid en gång/cykelväg i en park. När jag en halvtimme senare passerade igen var lilleman med målmedvetna steg påväg ut på en redigt trafikerad väg. Ja, ni förstår resten ... Mina arbetskamrater gav den lille namnet Sigfrid (upphittad utanför S:t Sigfrids kyrkogård i Skövde) Sigfrid bor nu i mitt badrum !
Hxn får uppmatningsfoder för undulater. MEN finns förslag på mer "duvanpassad" föda så berätta gärna. Å är det någon som vet hur ofta en duvunge ska ha mat? Eller tips om hur mycket man kan ge åt gången. Sigfrid verkar kunna äta hur mycket som helst, men jag vet att det inte får bli mat kvar i kräven för länge. Hxn är nog inte särskilt gammal. Är ungefär lika lång som min hand och har dun kvar på fjädertopparna. Flyga kan hxn inte alls, men det tycks inte vara någon fel på ungen.
Sigfrid ger ett piggt och fräjdigt intryck, med god aptig (minst sagt!) och klar och vaken blick. Redan dag 2 i hemmet gjorde hxn skillnad på "matte" och "husse". Matte betyder mat och är helt ofarlig, mendan husse är en läskig typ. Till makens stora förtrytelse, kan jag tillägga, eftersom han i själ och hjärta är lika svag för djur som jag själv.
Jag antar att Sigfrid är en ringduva, eftersom de tydligen kan vara vanliga i städer och parker. Hxn är i varje fall inte en så´n där brokig "stadstuva", utan liten och brungrå med lite vitt på vingarna.
|
|
|
|
|
 |
Svar
|
26-10-2009, 20:53
|
Medlem
Antal inlägg: 11
Medlem sedan: 24-05-2008
Medlem nr: 16 333

|
1994 ”blev jag med duva”. Den första maj. Då landade det plötsligt en grå turkduva på en av mina balkonglådor. Jag upplevde händelsen som ett fredstecken! Det va, ju, Första maj! Några dagar senare såg jag duvan ligga under i en annan blomlåda. Hon låg där som i dvala. Hon ruvade, förstod jag. Paniken kom över mig. Själv älskar jag fåglar, men inte mina grannar och bor man i ett hyreshus kan allt lätt bli mycket problematiskt… Jag satte i alla fall lite undulat frö framför duvan och döpte den till Maja. Hon rörde aldrig vid någon frö. Flera dagar senare märkte jag en annan duva flyga i närheten av balkongen. Efter lite spaning förstod jag att duvan var den äkta maken och bodde i trädet en bit från huset. Han fick heta Milli. Jag såg inte honom komma ner på balkongen eller mata sin käraste. Då två veckor hade gått landade Milli bredvid henne i den ”aktuella” blomlådan. Han smakade inte heller av fröna där bredvid, men jag såg att han hjälpte till med att mata ungarna. ÅÅÅÅÅ! Vad små dom var! Jag trodde inte mina ögon. Jag gav ungarna också egna namn. Dom växte fort. På två veckor va dom lika stora som sina föräldrar, fast med dyn på fötterna. Den tredje veckan av deras vistelse på balkongen bestod av flygglektioner. Först fick de lära sig bedöma avstånd. Sedan flög farsan, mest till hustaken i närheten, så att duvungarna kunde se honom hela tiden. På den 18e – 20e:dagen efter deras födelse var de flyggfärdiga. Den sista veckan hade farsan hittat även någon extra ”barnvakt” till ungarna och de fick aldrig mera komma tillbaka till balkongen. Milli och Maja fick två kullar till i mina blomkrukor. Jag lärde mig byta äggen så Maja fick ligga och ligga tills hon till slut hade förstått att ingen avkomma blir den här gången heller… Jag har haft mycket dåligt samvete för detta trixande med duvornas ägg, men risken att få problem med grannarna fanns hela tiden med i bilden. Maja och Milli vägrade ge av sig, alltså. De bodde på en tidning (som jag bytte dagligen) mellan 1994 och 2005. De flyttade från en tom kruka till en annan, men var kvar på balkongen. Vi kunde sitta där på somrarna, gå fram och tillbaka, skratta och festa utan att duvorna la märke till oss eller vi kände oss störda av dem. Maja, som sagt ruvade tyst merparten av tiden och med Milli kommunicerade jag med fingrarna och blicken. Ingen skulle höra vad jag ville säga, men han skulle lära sig förstå det jag ville ha meddelat: ”var tyst”, ”grannen äter på balkongen”, ”flytta på dig”, ”stå inte på räcket”, ”se till att ingen ser dig flyga hitt”, ”du får inte röra mina blommor” , det är duvor därute – vänta!” , ”nu ska jag sola”... En natt i början av augusti 2005 såg jag Milli ligga ensam på tidningen. Inte ett ljud. Samma sak nästa dag och nästa. Maja blev förmodligen skyten för man rensade området på fåglar under samma tid. Det var så sorgligt att se honom så ensam.… I september hade Milli hittat en annan lekkamrat. Svartis. Hur mycket än han ansträngde sig att få henne längre tid kvar när på tidningen lyckades han inte. Han förblev en änkling och hon gömde sig i trädet mittemot… Den 27/9 det året, efter att fåglarna hade varit borta någon dag, såg dom förmodligen att jag spanade från balkongen. Dom flög rakt emot och tvärstannade på det extra balkongräcket, det jag själv hade monterat för att inte ska fastna något från fåglarna ner hos granen. Svartis sneglade på mig och var helt på sin vakt. Milli snurrade på plats och medan han lät, som duvor gör (men inte fick göra hos mig), bugade han hela tiden som om han ville säga något. Det såg ut som en parningslek. Sedan –sträckte han också på sig och precis som Svartis sneglade på mig i 1-2 minuter. Efteråt gav sig fåglarna i väg. Milli hade kommit för att ta farväl. Två år senare överraskades jag av att se honom på gården. Jag skyndade med kickaren och sedan med kameran… Milli, Svartis och två ungar inspekterade gräsmattan. Han trippade tvärs över hela gården, alla trapporna, runt alla långa rabatterna, cykelställen och upp på fönstret till granen som tidigare gav fåglarna mat. Han låg där och betraktade sitt förflutna i flera timmar. Dagen efter var familjen på gården en kortare stund. Milli försökte locka ungarna till det tomma fågelbordet och samtidigt hindra dom att klara av den bedriften. Då tänkte jag som tidigare år: Milli är en förnuftig pappa som lär sina barn att kämpa! På den tredje dagen kom ingen, så det blev ett avslutat kapitel… Mitt liv var roligare med Maja och Milli.
PS. Då du ska släppa ungen måste du vänja den och utgå från väderleken. Den bör träffa andra duvor som ska lära den att leta efter mat. Duvor och sparvar lär också av varandra. Annars kan du behålla den. Duvor är kloka!
Redigerat av Lina_P: 27-10-2009, 00:18
|
|
|
|
|
26-10-2009, 21:53
|
Medlem
Antal inlägg: 19 528
Medlem sedan: 12-01-2004
Medlem nr: 2 682

|
CITAT (Lina_P @ 26-10-2009, 20:53)  1994 "blev jag med duva". Den första maj. Då landade det plötsligt en grå turkduva på en av mina balkonglådor. Jag upplevde händelsen som ett fredstecken! Det va, ju, Första maj! Några dagar senare såg jag duvan ligga under i en annan blomlåda. Hon låg där som i dvala. Hon ruvade, förstod jag. Paniken kom över mig. Själv älskar jag fåglar, men inte mina grannar och bor man i ett hyreshus kan allt lätt bli mycket problematiskt… Jag satte i alla fall lite undulat frö framför duvan och döpte den till Maja. Hon rörde aldrig vid någon frö. Flera dagar senare märkte jag en annan duva flyga i närheten av balkongen. Efter lite spaning förstod jag att duvan var den äkta maken och bodde i trädet en bit från huset. Han fick heta Milli. Jag såg inte honom komma ner på balkongen eller mata sin käraste. Då två veckor hade gått landade Milli bredvid henne i den "aktuella" blomlådan. Han smakade inte heller av fröna där bredvid, men jag såg att han hjälpte till med att mata ungarna. ÅÅÅÅÅ! Vad små dom var! Jag inte trodde mina ögon. Jag gav ungarna också egna namn. Dom växte fort. På två veckor va dom lika stora som sina föräldrar, fast med dyn på fötterna. Den tredje veckan av deras vistelse på balkongen bestod av flygglektioner. Först fick de lära sig bedöma avstånd. Sedan flög farsan, mest till hustaken i närheten, så att duvungarna kunde se honom hela tiden. På den 18e – 20e:dagen efter deras födelse var de flyggfärdiga. Den sista veckan hade farsan hittat även någon extra "barnvakt" till ungarna och de fick aldrig mera komma tillbaka till balkongen. Milli och Maja fick två kullar till i mina blomkrukor. Jag lärde mig byta äggen så Maja fick ligga och ligga tills hon till slut hade förstått att ingen avkomma blir den här gången heller… Jag har haft mycket dåligt samvete för detta trixande med duvornas ägg, men risken att få problem med grannarna fanns hela tiden med i bilden. Maja och Milli vägrade ge av sig, alltså. De bodde på en tidning (som jag bytte dagligen) mellan 1994 och 2005. De flyttade från en tom kruka till en annan, men var kvar på balkongen. Vi kunde sitta där på somrarna, gå fram och tillbaka, skratta och festa utan att duvorna la märke till oss eller vi kände oss störda av dem. Maja, som sagt ruvade tyst merparten av tiden och med Milli kommunicerade jag med fingrarna och blicken. Ingen skulle höra vad jag ville säga, men han skulle lära sig förstå det jag ville ha meddelat: "var tyst", "grannen äter på balkongen", "flytta på dig", "stå inte på räcket", "se till att ingen ser dig flyga hitt", "du får inte röra mina blommor" , det är duvor därute – vänta!" , "nu ska jag sola"... En natt i början av augusti 2005 såg jag Milli ligga ensam på tidningen. Inte ett ljud. Samma sak nästa dag och nästa. Maja blev förmodligen skyten för man rensade området på fåglar under samma tid. Det var så sorgligt att se honom så ensam.… I september hade Milli hittat en annan lekkamrat. Svartis. Hur mycket än han ansträngde sig att få henne längre tid kvar när på tidningen lyckades han inte. Han förblev en änkling och hon gömde sig i trädet mittemot… Den 27/9 det året, efter att fåglarna hade varit borta någon dag, såg dom förmodligen att jag spanade från balkongen. Dom flög rakt emot och tvärstannade på det extra balkongräcket, det jag själv hade monterat för att inte ska fastna något från fåglarna ner hos granen. Svartis sneglade på mig och var helt på sin vakt. Milli snurrade på plats och medan han lät, som duvor gör (men inte fick göra hos mig), bugade hela tiden som om han ville säga något. Det såg ut som en parningslek. Sedan –sträckte han också på sig och precis som Svartis sneglade på mig i 1-2 minuter. Efteråt gav sig fåglarna i väg. Milli hade kommit för att ta farväl. Två år senare överraskades jag av att se honom på gården. Jag skyndade med kickaren och sedan med kameran… Milli, Svartis och två ungar inspekterade gräsmattan. Han trippade tvärs över hela gården, alla trapporna, runt alla långa rabatterna, cykelställen och upp på fönstret till granen som tidigare gav fåglarna mat. Han låg där och betraktade sitt förflutna i flera timmar. Dagen efter var familjen på gården en kortare stund. Milli försökte locka ungarna till det tomma fågelbordet och samtidigt hindra don att klara av bedriften. Då tänkte jag som tidigare år: Milli är en förnuftig pappa som lär sina barn att kämpa! På den tredje dagen kom ingen, så det blev ett avslutat kapitel… Mitt liv var roligare med Maja och Milli.
PS. Då du ska släppa ungen måste du vänja den och utgå från väderleken. Den bör träffa andra duvor som ska lära den att leta efter mat. Duvor och sparvar lär också av varandra. Annars kan du behålla den. Duvor är kloka! Vilken härligt underbar historia .... Verkligen tack för att du ville berätta den.
--------------------
Den grövsta form av mobbning är, att kalla sina meningsmotståndare mobbare. Bor i zon 2
|
|
|
|
Inlägg i den här tråden
Ramoth Sköta duva! 12-09-2009, 10:53 ängsvädd KVF - katastrofhjälp för fågel och vilt kan ge sva... 12-09-2009, 11:03 pejori Jag har fött upp en duva med framför allt majs, är... 12-09-2009, 11:14 Ramoth r.
När den väl vant sig vid er, blir du aldrig a... 12-09-2009, 11:22  pejori Ja, vi planerar att släppa ut duvan när den är vux... 12-09-2009, 11:34 ängsvädd Planerar ni att släppa ut duvan när den kan flyga? 12-09-2009, 11:16 Ramoth Undrar om de är intresserade av något så banalt so... 12-09-2009, 11:18 pejori Undrar om de är intresserade av något så banalt so... 12-09-2009, 11:21 ängsvädd Jo, de är intresserade av duvor - jag har själv ri... 12-09-2009, 11:37 Grå Jösses.. jag som googlade efter recept på jordärts... 12-09-2009, 11:55 andersen Jösses.. jag som googlade efter recept på jordärts... 12-09-2009, 13:20 Ramoth Grå och Andersen:
VET HUT !
Vill ni diskutera ... 12-09-2009, 14:54 Grå Ååh...
*tar besviket av mig haklappen, stoppar un... 12-09-2009, 15:07 Ramoth Ååh...
*tar besviket av mig haklappen, stoppar un... 12-09-2009, 15:12 Meriona PMa Myosotis vettja! :idea: 12-09-2009, 19:11 Ramoth Sigfrid har nu börjat äta själv och har lagt på hu... 15-09-2009, 18:06 Orkidétjuven Hur har det gått? 04-10-2009, 04:42 Ramoth Det går väldigt bra med lille/lilla "Sigfrid... 23-10-2009, 16:55 Myosotis Vad trevligt, en historia med happy end! :) Är... 23-10-2009, 17:26 Lina_P Hej!
Vad fantastiskt! Ni har redan löst al... 26-10-2009, 21:00 Meriona Men man får faktiskt inte behålla vilda duvor. :u... 27-10-2009, 08:26 pejori Men man får faktiskt inte behålla vilda duvor. :un... 27-10-2009, 10:20 Meriona Vad jag menar är att behålla duvan till våren som ... 27-10-2009, 10:23 pejori Vad jag menar är att behålla duvan till våren som ... 27-10-2009, 14:08 Ramoth Sigfrid mår utmärkt som hxn har det för tillfället... 01-11-2009, 17:51 pejori Sigfrid mår utmärkt som hxn har det för tillfället... 01-11-2009, 18:31 *Stintan* Sigfrid mår utmärkt som hxn har det för tillfället... 01-11-2009, 18:37 Myosotis ...Det tycks finnas paragrafryttare på forumet som... 01-11-2009, 20:29 pejori Som gamal "duvägare" hade jag också vela... 01-11-2009, 18:56 Meriona Eller så menar TS mig, vilket skulle vara lika tok... 02-11-2009, 20:27 Myosotis Det är nog lugnt, har nu haft pm-kontakt med henne... 03-11-2009, 10:16 Meriona Va bra, då kan vi koncentrera oss på att hålla tum... 03-11-2009, 10:40 pejori Det tycker jag är en jättebra idé :tummenupp:
Ber... 03-11-2009, 12:48
1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
0 medlem(mar):
|
|
 |
|