Har hastigt och lustigt "blivit med duva".

I onsdags satt en liten talle vid en gång/cykelväg i en park.
När jag en halvtimme senare passerade igen var lilleman med målmedvetna steg påväg ut på en redigt trafikerad väg.
Ja, ni förstår resten ...
Mina arbetskamrater gav den lille namnet Sigfrid (upphittad utanför S:t Sigfrids kyrkogård i Skövde)
Sigfrid bor nu i mitt badrum !

Hxn får uppmatningsfoder för undulater.
MEN finns förslag på mer "duvanpassad" föda så berätta gärna.
Å är det någon som vet hur ofta en duvunge ska ha mat?
Eller tips om hur mycket man kan ge åt gången.
Sigfrid verkar kunna äta hur mycket som helst, men jag vet att det inte får bli mat kvar i kräven för länge.
Hxn är nog inte särskilt gammal. Är ungefär lika lång som min hand och har dun kvar på fjädertopparna. Flyga kan hxn inte alls, men det tycks inte vara någon fel på ungen.

Sigfrid ger ett piggt och fräjdigt intryck, med god aptig (minst sagt!) och klar och vaken blick.
Redan dag 2 i hemmet gjorde hxn skillnad på "matte" och "husse". Matte betyder mat och är helt ofarlig, mendan husse är en läskig typ. Till makens stora förtrytelse, kan jag tillägga, eftersom han i själ och hjärta är lika svag för djur som jag själv.

Jag antar att Sigfrid är en ringduva, eftersom de tydligen kan vara vanliga i städer och parker. Hxn är i varje fall inte en så´n där brokig "stadstuva", utan liten och brungrå med lite vitt på vingarna.

KVF - katastrofhjälp för fågel och vilt kan ge svar:

http://www.kfv-riks.se/

Jag har fött upp en duva med framför allt majs, ärtor, en och annan liten fluga,(lite kattmat går också) och brödbitar.
Allt blandat och kört i mixer, till en flytande sörja.
Matade med en spruta jag fick på apoteket.

Känn på krävan när den är full, så du inte övermatar.

när den äter själv, finns duvfoder att köpa i zooaffärer.

När den väl vant sig vid er, blir du aldrig av med den.
Den kommer att komma på besök, så länge den lever.

Edit: ser att den äter själv, då är det inga problem, dom äter inte ihjäl sig självmant.

Planerar ni att släppa ut duvan när den kan flyga?

Undrar om de är intresserade av något så banalt som en duva - De skjuts ju som skadedjur ...
Karvik - som är KVf-representanten här i Lidköping såg jag - jobbar med stora rovfåglar och så´nt. Berguv bla.
Men blir jag desperat så ...

Upp med hakan, det kommer att gå bra.
Du kommer att fixa det.

Ja, vi planerar att släppa ut duvan när den är vuxen och kan ta hand om sig själv.
Men det får bli med viss försiktighet. Här finns inte bara våra egna rovdjur katterna, utan också gott om rovfågel. Uch, jag blir redan nervös!

Äter hon när du matar henne, tar det inte många dagar förrän hon äter själv.
Katter var det som ändade min duva också, men innan gjorde han besök i grannarnas kallufser och satt och knackade på deras rutor.

Jo, de är intresserade av duvor - jag har själv ringt om en skadad duva på södra station i sthlm. Man får inte ta in vilda djur och behålla dem. Alla djur ska ju ha sällskap av minst en artfrände. Problemet med återutsläppande i naturen är att djuren kan ha blivit så präglade på människor att de inte klarar sig i naturen.

Jösses.. jag som googlade efter recept på jordärtskockor förut fick fram ett recept på "Stekt duva med tryfferade jordärtskockor, ärtpuré och duvsky" och allvarligt funderade på att bygga mig en liten slangbella...

Jag fick en fredsduva av min syster en gång som hette Moses. Han var rätt trevlig, men hade en tendens till att ryma ur buren om man inte band fast luckorna med ståltråd.
En dag kom katten farande som ett jehu med Moses dinglande i munnen. Jag fick tag i både katten och duvan och Moses var oskadd men lite skärrad.
Efter ett tag fick Moses flytta till en person som var lite mer fågelmänniska än kattmänniska och om han lever idag har jag ingen aning om.

Ja duvunge skall vara gott att äta,har inte ätit det själv bara vuxna duvor. Här är en länk på recept på duvunge. duvunge

Grå och Andersen:
VET HUT !
Vill ni diskutera matrecept finns bättre platser på forumet.
Den duva detta inlägg handlar om ska INTE bli människoföda.

Ååh...

*tar besviket av mig haklappen, stoppar undan besticken och lommar iväg...*

Precis

PMa Myosotis vettja!

Sigfrid har nu börjat äta själv och har lagt på hullet en del. Var bra vass i bröstet när hxn flyttade in. Flyga lite går också bra
Var i Zoo-butiken idag och beställde dovfoder.
Minsta förpackning 5 kg (!)

Hur har det gått?

Det går väldigt bra med lille/lilla "Sigfrid".
Förra helgen flyttade hxn ner till hönsen och bor nu tillsammans med våra dvärghöns.
Vi har fixat en egen pinne och egna skålar till lilla duvan. Dit flyger inte hönsen upp, men eftersom lilla duvan spiller mycket mat kommer de genast sättande och rusar runt under duvpinnen så snart de hör minsta ljud från matskålen.
Att några frön skulle gå tillspillo behöver vi inte befara ...
Sigfrid har gott om utrymma att flyga och har veritabla flyguppvisningar när vi kommer ner till stallet. Sällskap av matte och husse vill hxn ha!
Pigg, nyfiken och sällskaplig är hxn. Tycker om att sitta på axeln, men passar då ofta på att göra sitt bästa för att äta upp närmsta öra ...
Maken hade vissa bekymmer med detta när han skulle rätta till Sigfrids pinne. Under tiden som maken körde borrmaskin/skruvdragare satt duvan och vippar omkring på hans axel samt "åt öra" Försök fixa ett precisionsarbeta i det läget ni!

Eftersom det finns gott om ringduvor på jobbet har jag sett att Sigfrid inte alls har kommit upp i samma storlek som de ungfåglar som finns där.
Hösten är också ganska långt kommen så att lära sig hitta mat på egenhand ute i stora skogen tror vi inte är så lätt för en liten duva.
Vi har bestämt att behålla lille duvan över vintern så kan hxn få flyga ut till våren. Då kan vi också ordna så hxn kan äta hos oss så länge hxn vill, samtidigt som hxn lär sig duvliv.

Vad trevligt, en historia med happy end! Är det en ringduva då? Har du skaffat tillstånd? Det är rätt noga idag, vitsen är ju att inga djur ska fara illa. Jag brukar kontakta KFV, och i vissa fall har de sagt att det är okej att jag kan ta hand om fågeln själv, de har ju ofta ont om plats och tid och jag är rätt kunnig själv. Polisen kan beslagta fågeln om man inte har tillstånd, det var ju ett fall med en bivråk som polisen slog ihjäl och slängde i ett dike så fort de hade beslagtagit den
Personligen bryr jag mig inte alls, det var bra gjort att rädda duvan och du tog ju reda på vad den behövde för mat osv., men om du skriver öppet om det på nätet riskerar du kanske att bli anmäld eller nåt...
Har du någon bild? Vad gulligt att han äter öron! Han kommer nog att stanna hos er. Jag tog hand om en ringduva en gång som hela tiden satte sig på folks huvuden och på biltak, den var alldeles uppenbart tam och hungrig och besvärade och skrämde folk. Jag antar att den hade släppts långt hemifrån. Vi hade den i lägenheten ett tag, sedan hamnade den på Skånes djurpark i samma jättehägn där tranorna och tjädrarna bor.

1994 ”blev jag med duva”. Den första maj. Då landade det plötsligt en grå turkduva på en av mina balkonglådor. Jag upplevde händelsen som ett fredstecken! Det va, ju, Första maj!
Några dagar senare såg jag duvan ligga under i en annan blomlåda. Hon låg där som i dvala. Hon ruvade, förstod jag. Paniken kom över mig. Själv älskar jag fåglar, men inte mina grannar och bor man i ett hyreshus kan allt lätt bli mycket problematiskt…
Jag satte i alla fall lite undulat frö framför duvan och döpte den till Maja. Hon rörde aldrig vid någon frö.
Flera dagar senare märkte jag en annan duva flyga i närheten av balkongen. Efter lite spaning förstod jag att duvan var den äkta maken och bodde i trädet en bit från huset. Han fick heta Milli. Jag såg inte honom komma ner på balkongen eller mata sin käraste.
Då två veckor hade gått landade Milli bredvid henne i den ”aktuella” blomlådan. Han smakade inte heller av fröna där bredvid, men jag såg att han hjälpte till med att mata ungarna.
ÅÅÅÅÅ! Vad små dom var! Jag trodde inte mina ögon.
Jag gav ungarna också egna namn. Dom växte fort. På två veckor va dom lika stora som sina föräldrar, fast med dyn på fötterna. Den tredje veckan av deras vistelse på balkongen bestod av flygglektioner. Först fick de lära sig bedöma avstånd. Sedan flög farsan, mest till hustaken i närheten, så att duvungarna kunde se honom hela tiden. På den 18e – 20e:dagen efter deras födelse var de flyggfärdiga. Den sista veckan hade farsan hittat även någon extra ”barnvakt” till ungarna och de fick aldrig mera komma tillbaka till balkongen.
Milli och Maja fick två kullar till i mina blomkrukor. Jag lärde mig byta äggen så Maja fick ligga och ligga tills hon till slut hade förstått att ingen avkomma blir den här gången heller…
Jag har haft mycket dåligt samvete för detta trixande med duvornas ägg, men risken att få problem med grannarna fanns hela tiden med i bilden.
Maja och Milli vägrade ge av sig, alltså. De bodde på en tidning (som jag bytte dagligen) mellan 1994 och 2005. De flyttade från en tom kruka till en annan, men var kvar på balkongen. Vi kunde sitta där på somrarna, gå fram och tillbaka, skratta och festa utan att duvorna la märke till oss eller vi kände oss störda av dem.
Maja, som sagt ruvade tyst merparten av tiden och med Milli kommunicerade jag med fingrarna och blicken. Ingen skulle höra vad jag ville säga, men han skulle lära sig förstå det jag ville ha meddelat: ”var tyst”, ”grannen äter på balkongen”, ”flytta på dig”, ”stå inte på räcket”, ”se till att ingen ser dig flyga hitt”, ”du får inte röra mina blommor” , det är duvor därute – vänta!” , ”nu ska jag sola”...
En natt i början av augusti 2005 såg jag Milli ligga ensam på tidningen. Inte ett ljud. Samma sak nästa dag och nästa. Maja blev förmodligen skyten för man rensade området på fåglar under samma tid. Det var så sorgligt att se honom så ensam.…
I september hade Milli hittat en annan lekkamrat. Svartis. Hur mycket än han ansträngde sig att få henne längre tid kvar när på tidningen lyckades han inte. Han förblev en änkling och hon gömde sig i trädet mittemot…
Den 27/9 det året, efter att fåglarna hade varit borta någon dag, såg dom förmodligen att jag spanade från balkongen. Dom flög rakt emot och tvärstannade på det extra balkongräcket, det jag själv hade monterat för att inte ska fastna något från fåglarna ner hos granen. Svartis sneglade på mig och var helt på sin vakt. Milli snurrade på plats och medan han lät, som duvor gör (men inte fick göra hos mig), bugade han hela tiden som om han ville säga något. Det såg ut som en parningslek. Sedan –sträckte han också på sig och precis som Svartis sneglade på mig i 1-2 minuter. Efteråt gav sig fåglarna i väg.
Milli hade kommit för att ta farväl.
Två år senare överraskades jag av att se honom på gården. Jag skyndade med kickaren och sedan med kameran… Milli, Svartis och två ungar inspekterade gräsmattan. Han trippade tvärs över hela gården, alla trapporna, runt alla långa rabatterna, cykelställen och upp på fönstret till granen som tidigare gav fåglarna mat. Han låg där och betraktade sitt förflutna i flera timmar.
Dagen efter var familjen på gården en kortare stund. Milli försökte locka ungarna till det tomma fågelbordet och samtidigt hindra dom att klara av den bedriften. Då tänkte jag som tidigare år: Milli är en förnuftig pappa som lär sina barn att kämpa!
På den tredje dagen kom ingen, så det blev ett avslutat kapitel…
Mitt liv var roligare med Maja och Milli.

PS. Då du ska släppa ungen måste du vänja den och utgå från väderleken. Den bör träffa andra duvor som ska lära den att leta efter mat. Duvor och sparvar lär också av varandra. Annars kan du behålla den. Duvor är kloka!

Hej!
Vad fantastiskt! Ni har redan löst alla problem!
Skriv och berätta mera senare...

Vilken härligt underbar historia ....
Verkligen tack för att du ville berätta den.

Men man får faktiskt inte behålla vilda duvor.

Nä, Man får inte ha dom i bur.

Men en duva som blivit tam flyttar aldrig igen.

Vad jag menar är att behålla duvan till våren som TS beslutat sig för är inte lagligt.

Ok...Då är jag med
Jag fick uppfattningen att den skulle bo i stallet...(friflygande)

Sigfrid mår utmärkt som hxn har det för tillfället.
Kommer inte att skriva ett ord till om pippin.
Det tycks finnas paragrafryttare på forumet som tycks vara beredda på att göra polisanmälan och på det viset få duvan avlivad.

Nej, jag har inga planer på att hålla duvan i bur.
Det är en vild fågel som ska ut i skogen så småningom.

Bu för såna paragrafryttare!

Det hade varit så kul att få följa duvans väg till ett liv i skogen.

Som gamal "duvägare" hade jag också velat veta

Om du menar mig så tänker jag bli väldigt, väldigt arg nu. Förresten är jag redan arg. Läs en gång till vad jag skrivit. Kan man inte få skriva en varning till en likasinnad. Vet du hur många fåglar jag har tagit hand om. Om du hade läst några inlägg av mig någon gång skulle du inte komma och insinuera sånt, då skulle du fatta att fåglar är nästan viktigare för mig än människor, aldrig i livet att jag skulle polisanmäla dig och särskilt inte om lilla duvan riskerar avlivning då. Ber om ursäkt om du inte menade mig, men skriv då tydligt vem du avser, för nu blev jag ledsen.

Eller så menar TS mig, vilket skulle vara lika tokigt det, jag har ju bara försökt varna...

Det är nog lugnt, har nu haft pm-kontakt med henne. Förlåt att jag blev arg, Ramoth!
Och jag kan intyga att Meriona aldrig skulle göra något sådant heller.

Va bra, då kan vi koncentrera oss på att hålla tummarna för den lille istället!

Det tycker jag är en jättebra idé
Berätta gärna mer om, hur det går för sigrid...