Du är en klok flicka Cilla som förstår dig på katter!
Naturligtvis är det så att Hugo tycker att det händer många konstiga saker nu! Att jag inte tänkte på det. Jag är ju hans tredje familj och "flytthormoner" virvlar väl runt i hemmet.
Han vill inte vara nere hos oss andra. Envisas med att vilja upp på vinden. Det är eget nytt hittepå. Han går i cirklar i hallen och jaaamar och tittar upp på vindsluckan. Sen när matte drar ner stegen smiter han upp. (Det var i julas när jag tog ner julkrubban som han upptäckte vindsutrymmet.) Där ligger han hela dagarna. Först när dagen går till ro och inga främmande personer rör sig i omgivningen kommer han ner. (Jag låter numera stegen vara nerdragen hela tiden, utom vid visningar - då får han vara däruppe.)
Han är allmänt hispig, morrar för det minsta ljud och rusar till fönstret vid ytterdörren för att kolla läget. Allmänt misstänksam. Snusar runt och undersöker, vill inte kela, vill inte leka, är spänd och vrider och vänder på sig som en ål. De nätter han har bestämt sig för att vara inne ska han ligga uppe i ansiktet på mig, helst ska jag hålla om honom. Kommer han ut till mig i trädgården under dagen är han ständigt i vägen och jag håller på att snubbla över honom hela tiden. Eller så kryper han ihop som en fotboll och iakttar mig irriterande intensivt. Han är en kolossal mammagris.
Men han kommer att få det mycket roligare på det nya stället, det vet jag. Det kommer vi alla tre. Hunden, katten och jag. Vi slipper alla radhusfascister!
--------------------
Eva i zon I
|