När det värsta har hänt, finns det hopp, kan man hälpa Alternativ

[Aqvakul]

Igår fick vi ett fruktansvärt besked. Vår f.d. grannflicka 16 år tog livet av sig genom att hänga sig i bostaden.

Kan föräldrar drabbas värre?

Vi var grannar i åtta år och umgicks lite, men har bara setts på stan en gång de sista fyra åren. Vi vill göra något, men vad?

[Christina i Taxi...]

Jag var nog lite korthuggen i mitt första svar. Det väckte så många minnen.....

Så här gjorde jag den gången:
köpte en liten fin, men enkel, blombukett för att ha nåt i handen, inte för att man måste/ska/bör ge nåt!
åkte hem till familjen utan att ringa först eftersom telefonsamtal kan bli så konstigt "krystade" vid såna här känslosamma tillfällen. Det är inget vanligt "hälsa-på-besök", så jag lämnade min blombukett till mamman i familjen som öppnade, sa att jag var så ledsen (och började gråta), sen kramades vi och hon drog in mig i hallen. Där blev vi stående - vi grät, kramades och pratade i säkert 20 minuter. Sen gick jag och jag hade inte ens tagit av mig jackan.
Det var ett mycket känslosamt men bra möte och den mamman har flera ggr tackat för att jag kom över alldeles spontant. Dessförinnan hade vi inte haft nån kontakt på flera år.
Så kan man kanske inte alltid göra, det måste ni "känna av", men det är inte meningen att man ska göra nåt "långbesök" om inte familjen själv visar att de vill.

Den som sörjer behöver få prata om & visa sin sorg och det måste vi ta!
Det är fint av dig att vilja göra det!!