När det värsta har hänt, finns det hopp, kan man hälpa Alternativ

[Aqvakul]

Igår fick vi ett fruktansvärt besked. Vår f.d. grannflicka 16 år tog livet av sig genom att hänga sig i bostaden.

Kan föräldrar drabbas värre?

Vi var grannar i åtta år och umgicks lite, men har bara setts på stan en gång de sista fyra åren. Vi vill göra något, men vad?

[Monaxe]

Håller med om vad som skrivits tidigare i tråden.

Min vännina miste sin då 12 årige son i en cykelolycka för några år sedan. Jag var på semester när det hände, kom hem ett par dagar efter. Jag fick reda på det via en annan vän innan jag kom hem, men valde att inte ringa till min vännina. Kände att det samtalet skulle bli för svårt på telefon, ville hellre ha henne framför mig.
Jag åkte hem till min vännina samma dag jag kom hem från semestern, hade med mig en bukett blommor (precis som Christina skriver då känns det bra att ha ngt i handen).
Det blev inte mycket sagt, men en kram säger mycket det också. Vi grät tillsammans, det var omöjligt att inte gråta.

I efterhand har min vännina berättat att det var det bästa att folk kom oanmälda, så man slapp ta ställning till om man vill ha besök eller inte. Många vågar inte komma eftersom man är rädd att störa.

Uppskattat var de gånger som någon kom med färdig lunch eller till och med färdig middag. Matlagning är det som inte prioriteras i ett sådant läge.
Ffa att visa att man finns där, och gärna vill hjälpa till. Men man kan nog inte förvänta sig att de som är drabbade ringer och ber om hjälp med ex matlagning el dammsugning, det får man göra oombedd. Finns det små barn kan man kanske ta hand om dom några timmar så föräldrarna får vara ensamna en stund.

Fint av er Aqva, att visa omsorg för era fd grannar i en så svår situation.