När det värsta har hänt, finns det hopp, kan man hälpa Alternativ

[Aqvakul]

Igår fick vi ett fruktansvärt besked. Vår f.d. grannflicka 16 år tog livet av sig genom att hänga sig i bostaden.

Kan föräldrar drabbas värre?

Vi var grannar i åtta år och umgicks lite, men har bara setts på stan en gång de sista fyra åren. Vi vill göra något, men vad?

[Cacki]

Jag kom att tänka på en sak till. Finns det fler barn i familjen? Det är så lätt att glömma att "Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land...". Vi vuxna har nästan alltid egna erfarenheter av dödsfall och sorg, även om man kanske inte varit drabbad personligen. Vi vet sedan tidigare hur man kan reagera, men det är inte säkert att det andra "folket" är som oss. Lägg därtill att det dessutom kan bli en enorm chock för dem att ställas inför en sådan här situation. Dels med vad de själva känner inombords och dessutom få se sina föräldrar så förtvivlade, de som bruka vara de starka och trygga i vanliga fall.

Jag var själv med om en sak när jag var barn. Jag och min lekkamrat hade bestämt att jag skulle komma över och leka nästa dag, men sent samma dag fick vi veta att hennes bror hade förolyckats och omkommit. Nästa morgon sa min mamma att hon inte tyckte att jag skulle gå dit just då, när detta fruktansvärda drabbat dem.
Framåt dagen ringde det på dörren hemma hos oss och utanför stod min kompis. Hon var jättearg på mej och sa
- Skiter du bara i mej nu bara för att den där jävla X har dött?? Det gav mej en tankeställare som jag tagit med mej i livet. Jag tycker att det visar på att barn inte alltid reagerar som vi vuxna vid sorg. Det som anses "passande" och naturligt för vuxna behöver betyda inte samma sak för barn.
Det är kanske så att barn behöver få en paus från sorgen en stund då och då och bara få vara som vanligt.

Kan ni vara de som "ser" barnen så gör ni en enorm insats för dem också, det är jag alldeles övertygad om. Det där "främmande folket" kanske behöver spela dataspel tillsammans med någon en stund, eller kanske få följa med och köpa en serietidning, eller få följe med någon över till en kompis, eller kanske bara behöver en liten påse godis uppkrupen i knät hos någon vuxen som håller om dem en stund. Vad som kan vara lämpligt beror förstås på hur nära inpå tiden för flytten till "vårt land" ligger.

Jag tror faktiskt att man inte behöver vara orolig för att någon ska tycka att man gör något opassande om man hittar på "konstigheter" med barnet. Alla förstår nog så småningom vad det handlade om.