Har ni gått vilse någon gång?, Jag har tillbringat en natt i skogen... Alternativ

[Christa]

Inte just nu dock, det var två år sedan. Jag skulle gå runt ett litet kärr för att komma på fast mark och hamnade på en ö ute på en stor mosse. Jag tog sikte på en ny skog och när jag gått längs mossen i kanske två timmar så var jag tillbaka där jag kom iland, det var ännu en ö...

Det var helt mörkt, endast några plusgrader och jag hade ingen jacka så det var kallt. Ingen mat och nästan inget vatten. Ingen mobiltelefon. Karta och kompass hade jag med mig men det var för mörkt för att se något. Den sista biten in till ön hade jag krupit och klängt över djupa vattenhål så jag skulle bara inte ut där igen i kolmörkret.

Till slut frös jag dock så förfärligt så jag var tvungen att ta mig vidare. Utrustade mig med två störar och kände mig fram för att inte hamna i något dyhål. En stöveln hade börjat läcka så den var full med vatten och när jag gick så sa det blubb, blubb, blubb i mossen.

Jag garanterar att jag till slut gick där jag aldrig hade vågat gå i dagsljus. Klängde mig fast i små träd för att kunna ta mig över vattenfyllda diken och den jobbiga terrängen hade i alla fall det goda med sig att jag höll mig varm.

Till slut kände mina fötter att här fanns något som kändes som en stig. Böjde mig ner och kände med handen. Jo, det var nog en stig. Följde den en bit och kom fram till den där förbannande mossen igen och var nära att vända men då stötte foten i en bräda. En bräda i skogen betydde en spång!!! Yes!!! Jag följde stigen och kom till en glänta och därifrån gick en väg.

Klockan 5.30 kom jag till bilen och då hade jag varit vilse i 11 timmar. Min stackars sambo hade genomlevt några helvetiska timmar och hade egentligen haft det värre än jag. När jag kom hem så sa jag bara GRÖT!!! Jag vill ha GRÖT! Jag slukade två portioner och sedan gick vi och lade oss.

Min sambo hade anmält till polisen att jag hade försvunnit och de tvingade honom att ringa mamma och min bror mitt i natten innan de tog emot anmälan. Det spelade ingen roll att min sambo bedyrade att jag inte skulle åkt till dom 11 mil bort utan att säga något. Jag är fortfarande arg på polisen för att de riskerade min mammas hälsa på det viset. Ringa till en 77 åring mitt i natten och berätta att hennes dotter försvunnit. Hon kunde ju fått en hjärtinfarkt eller hjärnblödning.

Inte frågade de min uppjagade sambo var jag brukade gå i skogen heller och han hade fått för sig att jag åkt och tittat på ett hus. Bilen stod fullt synlig några km hemifrån så jag trodde ju att de skulle leta efter mig.

Har ni gått vilse någon gång?

[pejori]

Ja..Jag har gått vilse bara dagtid tack och lov.
Rantade omkring i skogen mellan Strömstad (Krokstrand) och Fredrikstad och hittades efter fem timmar, då dotter fick hela ridlägret att ge sig ut på häst och leta.
Hittades vid 22.30 på kvällen då det var högsommar tack och lov, men natten hade inte varit nått jag eftersträvat att uppleva där.
Stackare var du måste varit rädd.

[Christa]

Ja..Jag har gått vilse bara dagtid tack och lov.
Rantade omkring i skogen mellan Strömstad (Krokstrand) och Fredrikstad och hittades efter fem timmar, då dotter fick hela ridlägret att ge sig ut på häst och leta.
Hittades vid 22.30 på kvällen då det var högsommar tack och lov, men natten hade inte varit nått jag eftersträvat att uppleva där.
Stackare var du måste varit rädd.

Tur att din dotter fick dem att leta reda på dig. Där finns ju enorma skogsområden. Jag hörde i alla fall mullret från en fabrik så jag hade något att orientera mig efter. Jag är inte rädd för skogen och mörkret men jag var rädd att frysa ihjäl. Hade jag skadat mig och blivit liggande eller hamnat i ett vattenhål hade det ju varit fullt möjligt.

Känslomässigt var det dock värre för min sambo. När jag insåg att jag inte skulle hitta ut innan det blev natt så kände jag mig förståss ganska ynklig och nedstämd men då tänkte jag på pappan till en kille jag var tillsammans med i tonåren som rymt från ett ryskt fångläger men två kulor i kroppen. Kan folk genomlida ett krig så skall väl jag kunna ta mig ut ur en skog tänkte jag och när jag väl fått upp värmen i kroppen och kände att jag orkade så gick det ganska bra. Värst var det nog att ransonera min ynka dl vatten. Tog en klunk när jag bara måste ha lite vatten. Jag höll också på att få en vass pinne i ögat och glasögon åkte av och blev hängande längst ut på ena skalmen. Det var i skogen och det var nästan värre än mossen pga av alla vassa pinnar och höjdskillnader. Klev plötlsligt rätt ut i tomma inte men hann parera så jag inte föll.