Har ni gått vilse någon gång?, Jag har tillbringat en natt i skogen... Alternativ

[Christa]

Inte just nu dock, det var två år sedan. Jag skulle gå runt ett litet kärr för att komma på fast mark och hamnade på en ö ute på en stor mosse. Jag tog sikte på en ny skog och när jag gått längs mossen i kanske två timmar så var jag tillbaka där jag kom iland, det var ännu en ö...

Det var helt mörkt, endast några plusgrader och jag hade ingen jacka så det var kallt. Ingen mat och nästan inget vatten. Ingen mobiltelefon. Karta och kompass hade jag med mig men det var för mörkt för att se något. Den sista biten in till ön hade jag krupit och klängt över djupa vattenhål så jag skulle bara inte ut där igen i kolmörkret.

Till slut frös jag dock så förfärligt så jag var tvungen att ta mig vidare. Utrustade mig med två störar och kände mig fram för att inte hamna i något dyhål. En stöveln hade börjat läcka så den var full med vatten och när jag gick så sa det blubb, blubb, blubb i mossen.

Jag garanterar att jag till slut gick där jag aldrig hade vågat gå i dagsljus. Klängde mig fast i små träd för att kunna ta mig över vattenfyllda diken och den jobbiga terrängen hade i alla fall det goda med sig att jag höll mig varm.

Till slut kände mina fötter att här fanns något som kändes som en stig. Böjde mig ner och kände med handen. Jo, det var nog en stig. Följde den en bit och kom fram till den där förbannande mossen igen och var nära att vända men då stötte foten i en bräda. En bräda i skogen betydde en spång!!! Yes!!! Jag följde stigen och kom till en glänta och därifrån gick en väg.

Klockan 5.30 kom jag till bilen och då hade jag varit vilse i 11 timmar. Min stackars sambo hade genomlevt några helvetiska timmar och hade egentligen haft det värre än jag. När jag kom hem så sa jag bara GRÖT!!! Jag vill ha GRÖT! Jag slukade två portioner och sedan gick vi och lade oss.

Min sambo hade anmält till polisen att jag hade försvunnit och de tvingade honom att ringa mamma och min bror mitt i natten innan de tog emot anmälan. Det spelade ingen roll att min sambo bedyrade att jag inte skulle åkt till dom 11 mil bort utan att säga något. Jag är fortfarande arg på polisen för att de riskerade min mammas hälsa på det viset. Ringa till en 77 åring mitt i natten och berätta att hennes dotter försvunnit. Hon kunde ju fått en hjärtinfarkt eller hjärnblödning.

Inte frågade de min uppjagade sambo var jag brukade gå i skogen heller och han hade fått för sig att jag åkt och tittat på ett hus. Bilen stod fullt synlig några km hemifrån så jag trodde ju att de skulle leta efter mig.

Har ni gått vilse någon gång?

[Chamomille]

Fy ja, va rädd jag skulle vara Vad tänkte du egentligen när du irrade runt där, stackare .
Själv har jag inte irrat bort mig någon gång (tack och lov) fast jag är ute i skog och mark mycket.
Föresten så irrade jag runt i ett parkeringshus en gång, men då var det inte jag som gått vilse utan bilen