CITAT (Gita @ 16-11-2009, 16:59)
Det är nog väldigt olika hur man reagerar, själv skulle jag tycka att vore på gränsen till outhärdligt obehagligt om någon som inte stod mig riktigt nära skulle dyka upp i sådan situation, men att det skulle vara skönt att ha familj och de allra närmaste vännerna runt sig.
I det här fallet skulle jag själv skriva ett personligt brev för om jag tolkat Aqvakul rätt så var man inte närmare vänner med den drabbade familjen utan mer bekanta.
Gita
Det var ju det jag försökte få fram. Att det kan bli så fel. Det finns fler aspekter på allt.
Men dom kanske vet i just detta fall att dom inte har så många som ställer upp, han skrev ju nåt om det och då kanske det är bra att dom åker.
Vad jag däremot tyckte var jobbigt som någon också skrev här, det var sen när man landat och började visa sig ute igen. Då fanns sånna som man varit som man trott iaf riktigt god vän med som vände då dom såg oss.
Nu hände det oss 2 saker som förändrade hela vårt liv radikalt samma vecka, min bror dog och dottern opererades för en tumör i hjärnan, så när vi väl "kom ut igen" hade vi henne i rullstol och det var det många som inte "kunde ta" framförallt föräldrar med barn i samma ålder.
Mitt råd är fortf (inte direkt till aquakul nu då) ligg lågt, vänta ett tag. Men om ni tar kontakt så håll i den under lång tid. Det finns en tid då "alla tycker" att nu är det över, men i själva verket är det kanske då det börjar.
När det värsta har hänt, finns det hopp, kan man hälpa
15-11-2009, 10:22
zon 1
