När det värsta har hänt, finns det hopp, kan man hälpa Alternativ

[Aqvakul]

Igår fick vi ett fruktansvärt besked. Vår f.d. grannflicka 16 år tog livet av sig genom att hänga sig i bostaden.

Kan föräldrar drabbas värre?

Vi var grannar i åtta år och umgicks lite, men har bara setts på stan en gång de sista fyra åren. Vi vill göra något, men vad?

[Monaxe]

Vad skönt att det gick bra Aq! Ett bra val var det som ni gjorde också, ert besök har säkert gett dem lite mer kraft att orka med morgondagen.
Säger som Anma, försök fortsätt håll kontakt, det behöver de säkerligen.

Jag undrar så varför vi är så rädda för att tränga oss på och störa andra när någon har sorg.

Om man själv tänker efter, iaf jag, i en svår situation som denna, skulle det värma mig mycket om människor tog sig tid med att höra efter hur just jag mådde, tog sig tid att sitta ner och fika tillsammans med mig och, om så behövdes, kunde gråta tillsammans med mig.

[pejori]

Vad skönt att det gick bra Aq! Ett bra val var det som ni gjorde också, ert besök har säkert gett dem lite mer kraft att orka med morgondagen.
Säger som Anma, försök fortsätt håll kontakt, det behöver de säkerligen.

Jag undrar så varför vi är så rädda för att tränga oss på och störa andra när någon har sorg.

Om man själv tänker efter, iaf jag, i en svår situation som denna, skulle det värma mig mycket om människor tog sig tid med att höra efter hur just jag mådde, tog sig tid att sitta ner och fika tillsammans med mig och, om så behövdes, kunde gråta tillsammans med mig.

Tror att det är just gråten som skrämmer många.
Att känslorna är så starka.
Rädslan för att någon "ska bryta ihop" framför ögonen på en.

Jag tycker att undvikandet av hänsyn för den sörjande är farligare, än närmandet.
Dom kan krasst uttryckt bara be en fara och flyga, men man har ialla fall försökt. mer kan man inte göra och jag vet ingen i sorg som gjort det när någon närmat sig av omtanke.

Damen som skrevs om i ett tidigare inlägg hör tack ock lov till undantagen, där besökaren ställer till oredan.