|
Läst denna tråd... Förfärligt det som hände flickan o hennes föräldrar. Beundrar dig Aqvakul (o din fru också såklart) för att ni inte lät risken att göra fel hindra er från ett försök att göra riktigt gott. Faran med att göra något är kanske ändå mindre än faran att inte göra något alls. Ja, o gör man det - som ni - med känsla o lyhördhet för "mottagarna", så behöver det ju inte bli så konstigt. Att de ges möjlighet att bara öppna dörren (om de nu vill det), ta emot blomma (eller vad det nu är) o säga tack o stänga igen eller kanske välja att släppa in. Det viktiga här - tycker jag - är att familjen inte känner sig tvingad. Hur vet man det? Kan man ju inte veta säkert, men gör man det med försiktighet, ställer frågor osv så bör det inte vara någon större fara. Ja, o frågan kvarstår ju: Är inte faran större att den som är i behov av stöd inte får det alls pga allas vår försiktighet, hänsynsfullhet och rädsla för obehag för såväl egen som andras skull.
(Jag har själv missat att göra det ni gjorde... minns det fortfarande som ett av mina grova misstag. Jag har dock gjort liknande och fått gensvar på att det var värdefullt. Trodde tidigare att "bli lämnad ifred" gällde för såväl mig som andra, men har även som mottagare fått ta emot medmänniskors omtanke och uppskattat värmen.)
--------------------
www.engronsida.blogspot.se
|
När det värsta har hänt, finns det hopp, kan man hälpa
15-11-2009, 10:22
zon 1
