Det finns ett talesätt om krissituationer.
Häll i
Håll om
Håll tyst
Håll ut.
Följer man den regeln vid plötslig sorg och traumatiska händelser så går det nog inte fel.'
Människor i kris tänker inte på mat precis och det måste de ha
En vanlig kram säger mer än tusen ord
Inga ord kan trösta men det kan lindra att någon lyssnar på den sörjande
Håll ut. När nyheten i händelsen äv borra och de anhörigas kris kommer först när chocken lagt sig. så finns ofta ingen hjälpande hand eller lyssnande öra när det behövs som bäst.
Vem som verkligen är vän och vem som är bekant vet man inte förrän något omvälvande händer.
Den trogne "nära vännen" kan plötsligt var bortblåst och den ytligt bekante man bara nickat åt visar sig vara en klippa. I sorgen prövas vännen heter det och det är så sant.
En nästan lika stor sorg är att man "tagit miste" på sk vänner.
Heder åt dig Aquvakul och din fru som vågar vara medmänniskor.