Dagens, eller veckans dikt. Alternativ

[*Felix matte*]

Hur kan förtröstan leva?



Omkring oss störtar allt
och mer skall störta
tills ingen sten är kvar
för att stödja vår fot
Hur kan du ännu tro
som inget har att tro på?
Hur kan förtröstan leva
så utan all rot?

Är den själv rot?
Är den själv fröet,
och växer själva världsträdet
fram ur den?
Då är vårt öde lagt
hos tystlåtna hjärtan...
För deras helhets skull
kan kaos blomma
av undrens makt - som tiger
men vill bli trodd.
Allt kan slås sönder,
På nytt skall det läkas
så länge den är levande, vår innersta
grodd...

Karin Boye



Hoppas att där finns fler som älskar skrivna dikter eller kanske har egna att bjuda på...

[Berith]

Godmidsommardagsmorron alla!

Åh vilken härlig tråd! Hittade den först nu på morronen, hur har jag kunnat missa den tidigare? Många tänkvärda ord ni har, både egna och andras. Den här dikten hittade jag för några år sen:

När jag blir gumma...
(okänd)

När jag blir gumma ska jag
klä mej i purpur
och hatt i rött
som inte matchar
och inte klär mej.

Och jag skall använda
folkpensionen till brännvin
och genombrutna handskar
och sandaler av satäng
och säga att vi inte
har råd med smör.

Jag skall sätta mej på gatan
när jag blir trött,
och provsmaka i affärer
och tillkalla brandkåren
och dra med käppen
efter staketet
och ta igen för att jag
var nykter som ung.

Jag skall gå ut i regn
i tofflor
och plocka blommor
i andras trädgårdar
och lära mej spotta.

Man kan klä sej i
rysliga blusar
och bli fetare
och äta två kilo korv
på en gång
eller bara bröd och pickles
en hel vecka
och samla blyerts-
och bläckpennor
och ölbrickor
och grejer i askar.

Men nu måste vi gå klädda
för att hålla oss torra
och betala hyran
och inte svära på gatan
och föregå barn
med gott exempel.
Vi måste bjuda vänner
på middag
och läsa tidningar.

Men kanske borde jag
öva mej redan nu
så att folk som känner mej
inte blir alltför
bestörta och förvånade
när jag plötsligt blir gammal
och börjar klä mej i purpur.