1600 jägare har, anmält sig till vargjakten Alternativ

[herkules]

Nu

Redigerat av herkules: 13-10-2013, 23:02

[dahla]

Nauti,

Nää... många har inte ens tid till att hänga ut en talgboll till våra småfåglar.

Så din erfarenhet av jägare är att dom har ett sjukligt och sadistiskt nöje och att dom skjuter djur enbart för nöjes skull? Du måste känna ganska många jägare för att kunna ställa en diagnos på den svenska jägarkåren... hur många dagar per år är du ute i skogen med dina jagande vänner?

Under den längsta delen av den tid vi människor funnits på jorden har vi varit jägare. Att jaga är ett naturligt sätt att leva.

Även om själva jagandet är kärnan är det inte det enda som ger jägaren upplevelser och stimulans. Viltvård, hundträning, skytteträning är andra viktiga inslag i jakten. Till jakten hör också tillvaratagandet av bytet, antingen det handlar om att laga till en älgstek eller bereda ett rävskinn. Viss jakt är också nödvändig för att begränsa de skador viltet kan ställa till med, exempelvis trafikskador, skador på skog och gröda. Jägare emellan behöver man inte förklara eller försvara jakten. Idag finns det dock många människor som lever långt från jakten och naturen.

Jakt är ett sätt att uthålligt skörda ett överskott som naturen ger. En betydelsefull del av jaktskickligheten är att nyttja den resursen klokt och inte ta ut mer än naturen producerar.

En viktig del av den jaktliga upplevelsen är att jaga med etik. De regler nöjesjägarna jagar efter är betydligt hårdare än de villkor som råder i naturen.

I den jaktliga känslan ingår också tillfredsställelsen att själv kunna hämta sin mat från naturens skafferi och laga till den. Viltet har levat ett naturligt liv fjärran från djurfabriker, antibiotika och andra konstgjorda sätt att hantera djur.

Att jaga tillsammans är ett naturligt sätt att umgås. I jaktlaget blir man bedömd efter hur god jägare och kamrat man är, inte efter social position gods och guld.

Jakt är också naturupplevelse. Många jaktdagar är det enda "bytet" minnen av upplevelserna i skog, på fjället eller i skärgården.

Okunskap går att bota... engagera er lite i viltvård och kom i kontakt med någon jägare på orten där ni bor... alla kan inte göra mycket för viltet... men alla kan vi göra någonting.

[gnon49]

Nauti,

Nää... många har inte ens tid till att hänga ut en talgboll till våra småfåglar.

Så din erfarenhet av jägare är att dom har ett sjukligt och sadistiskt nöje och att dom skjuter djur enbart för nöjes skull? Du måste känna ganska många jägare för att kunna ställa en diagnos på den svenska jägarkåren... hur många dagar per år är du ute i skogen med dina jagande vänner?

Under den längsta delen av den tid vi människor funnits på jorden har vi varit jägare. Att jaga är ett naturligt sätt att leva.

Även om själva jagandet är kärnan är det inte det enda som ger jägaren upplevelser och stimulans. Viltvård, hundträning, skytteträning är andra viktiga inslag i jakten. Till jakten hör också tillvaratagandet av bytet, antingen det handlar om att laga till en älgstek eller bereda ett rävskinn. Viss jakt är också nödvändig för att begränsa de skador viltet kan ställa till med, exempelvis trafikskador, skador på skog och gröda. Jägare emellan behöver man inte förklara eller försvara jakten. Idag finns det dock många människor som lever långt från jakten och naturen.

Jakt är ett sätt att uthålligt skörda ett överskott som naturen ger. En betydelsefull del av jaktskickligheten är att nyttja den resursen klokt och inte ta ut mer än naturen producerar.

En viktig del av den jaktliga upplevelsen är att jaga med etik. De regler nöjesjägarna jagar efter är betydligt hårdare än de villkor som råder i naturen.

I den jaktliga känslan ingår också tillfredsställelsen att själv kunna hämta sin mat från naturens skafferi och laga till den. Viltet har levat ett naturligt liv fjärran från djurfabriker, antibiotika och andra konstgjorda sätt att hantera djur.

Att jaga tillsammans är ett naturligt sätt att umgås. I jaktlaget blir man bedömd efter hur god jägare och kamrat man är, inte efter social position gods och guld.

Jakt är också naturupplevelse. Många jaktdagar är det enda "bytet" minnen av upplevelserna i skog, på fjället eller i skärgården.

Okunskap går att bota... engagera er lite i viltvård och kom i kontakt med någon jägare på orten där ni bor... alla kan inte göra mycket för viltet... men alla kan vi göra någonting.

Inget fel i ditt resonemang alls. Men var passar Vargen in i detta? Rovdjuren är de fakto dom som orsakar minst skada när det gäller skog o mark, grödor, trafik mm. Och inte äter vi köttet av varg heller. Att jaga rovdjur är aldrig viltvård, även om man ibland måste skjuta ett rovdjur av andra orsaker. Ingen vill ju ha en orädd björn i sin trädgård. Det finns helt enkelt inga argument föra att jaga Varg. Fler rovdjur i naturen kan istället få lite
bättre balans mellan rovdjur och byte.

[dahla]

Inget fel i ditt resonemang alls. Men var passar Vargen in i detta? Rovdjuren är de fakto dom som orsakar minst skada när det gäller skog o mark, grödor, trafik mm. Och inte äter vi köttet av varg heller. Att jaga rovdjur är aldrig viltvård, även om man ibland måste skjuta ett rovdjur av andra orsaker. Ingen vill ju ha en orädd björn i sin trädgård. Det finns helt enkelt inga argument föra att jaga Varg. Fler rovdjur i naturen kan istället få lite
bättre balans mellan rovdjur och byte.

Det finns många olika sätt att se på det hela... jag tycker absolut vi ska ha varg i hela Sverige... men inte enabart på vargens villkor.

Här är en artikel som kanske belyser det verkliga problemet. Jag citerar allt.

Vinterns vargjakt handlar inte om förvaltning. Inte heller har jakten någon större betydelse för varg­stammens status eller de problem som jägare och djurägare dras med.
Jakten är pedagogik. Den ska vänja svenska folket med att man faktiskt kan jaga varg utan några större katastrofer – vilket knappast någon sakkunnig, varken forskare, rovdjurstjänstemän eller insatta politiker, väntar sig.

De enda som hävdar det är några edsvurna vargförespråkare, som med stor dramatik predikar om ekosystemens kollaps och naturens utarmning om en enda varg tas av daga.
De lever möjligen med tron att jordens framtid står och faller med hur många vargar det finns i Skandinavien, vilket emellertid förefaller en aning vilset om man nu verkligen är intresserad av miljöhoten.

Tillväxten är dramatisk
Ser man på vargfrågan med en aning perspektiv är det egentligen bara tillväxten som är dramatisk.
I 20 år har svenskarna, speciellt den minoritet som faktiskt drabbas av vargarnas framfart, mer eller mindre motvilligt tvingats vänja sig vid varg.
Från noll till flera hundra på 20 år – grovt uttryckt.

Vargattacker är vardagsmat
Nu har vi vargar i städerna, de körs ihjäl på E 4, fotograferas från köksfönster, det dödas några hundar i veckan och vargattacker med 15-20 dödade får i stöten har blivit vardagsmat.
Därför är det också hög tid att vargjakten blir vardagsmat.
Den stora massan av svenska folket berörs inte av varg.
Än mindre tillmäter de frågan om det ska finnas 100 eller 1 000 vargar någon större betydelse.
På samma sätt förhåller sig de flesta till jakten.

De minst intresserade avgör
Ändå är det just de minst intresserade som på sikt avgör de här frågorna.
De är nämligen i majoritet. Det är de som svarar på Sifos enkäter och röstar på politikerna. Det är alltså deras bild av de här frågorna som är viktig för till exempel jägarnas framtid.
Så när det ageras och debatteras är det just de ointresserade som är det egentliga målet, inte debattmotståndaren.
Det är en rimlig gissning att större delen av svenska folket tror att vargen är utrotningshotad. Den bild som målas upp här (från noll till flera hundra) är i stort sett okänd, liksom det faktum att vi talar om kanske det vanligaste stora rovdjuret i världen.

Regeringen har stuckit ut hakan
Därför behöver man inte vara ett snille för att inse att regeringen verkligen stuckit fram hakan genom att öppna för jakt.
Och syftet med jakten är varken att minska vargstammen eller att lösa problemen för de drabbade (för problemen kvarstår med en oförändrad vargstam, så klart).
Möjligen kan jakten ge jägare, landsbygd och djurägare lite andrum.
Framför allt handlar det om att avdramatisera frågan.

Domedagsprofetior utan grund
Allmänheten behöver få klart för sig att domedagsprofetiorna saknar grund och att hotbilden mot vargstammen är kraftigt överdriven. Det gäller inte minst DNA-frågan, som i skrivande stund ser ut att ha löst sig alldeles självmant.
Hux flux, och utan att vi riktigt förstått hur det gick till, har vi två ryska vargfäder i full valpproduktion.
De har redan levererat fyra kullar, vilket betyder att en ansenlig mängd DNA-stinna ungvargar just nu är ute och minglar bland våra inavelsdeprimerade vargkrakar – som ju beskrivits stå på katastrofens rand trots sin fenomenala tillväxt.

Allt fler vargar slinker över gränsen
Men inte heller detta bör ha kommit oväntat. Med växande vargstam i norra Finland är det trots allt rätt givet att allt fler vargar slinker över gränsen – detta och det faktum att vargar i dag står under hård bevakning (och eventuellt snart får skjuts söderut).
Noll till flera hundra... Trots skyddsjakt, tjuvjakt, skabb och uselt DNA – inte illa. Naturligtvis är inte vargstammen hotad. Förhållandevis få, ja. Men hotad? Nej.
Slutsatsen är att vargstammen är en förvaltningsfråga, inget annat.

Måste bli en kompromiss
Vi ska helt enkelt bestämma oss för hur många vargar vi vill ha. Och det måste bli en kompromiss. För lika utopiskt som att vargarna ska återta sin ekologiska roll i naturen, lika utopiskt (och inskränkt) är det att påstå att vi ska utrota vargarna från Skandinavien.
Ändå är det precis dessa två ytterligheter som dominerar debatten.
Situationen påminner i hög grad om björndebatten för ett tiotal år sedan: Samma uppskruvade tonläge.

Inga poäng att hämta för jaktmotståndare
I dag är björnjakten vardagsmat. Debatten kring björnjakten är inte värre än den som förs om älgstammen eller vildsvinen. Det finns inte så många poäng att hämta där längre för jaktmotståndare och naturromantiker.
Björnar skjuts, äts upp och blir troféer. Och björnstammen växer ändå.
Det är precis vad som kommer att hända med vargstammen.
Det vore inte förvånande om tilldelningen hamnar runt 25 vargar.
Med tanke på debattklimatet kommer man naturligtvis att ha både hängslen och livrem vid bedömningen av tillväxt och tilldelning.

Troligen fler än 210 vargar efter jakten
Det är helt enkelt inte realistiskt att vänta sig något annat. Och det är inte särskilt sannolikt att vi efter jakten har 210 vargar, utan troligen fler.
Men det är å andra sidan inte det viktiga.
Själva jakten är det viktiga.

Källa: http://www.jaktojagare.se/se/article.php?id=405665