Många som satt träd, buskar och försökt odla annat på "lerfria" jordar som t ex skogsjordar, tall- och granskogar, klipphällar, sandslätter, makadamområden, mo, myr och omkullvälta schaktmasseträdgårdar brukar tycka att leråkrar är lyxjordar.
Vad man måste göra för att plantera olika arters träd, buskar och perenner varierar. Generellt kan sägas att på luckra men lätta eller tunga lerjordar så är att plantera på kulle eller högt är en bra princip, som också medger att man jordförbättrar, dvs utblandar med organiskt material på toppen, under många år framåt.
En lerjord lättar man inte under bara ett eller ett par, tre år. Man planterar så att det går att lätta jorden och syresätta den under flera år.
Lerjordar är i mitt tycke utmärkta (jämfört med andra marktyper) men de är känsligare för oc förstörs lättare av markpackning och maskiner/fordon som kör över den, än alla andra jordar. En lerjord som körs över med maskiner förlorar många av de bästa egenskaperna och skapar merarbete under minst ett decennium efter packningen, medan en lerjord som fått behålla sin naturliga, opackade struktur inte behöver jobbas med mycket alls - för de flesta växter man vill plantera.
--------------------
|