Jag gillar hundar, har växt upp med hundar, flera av dom vi känner har hund, MEN.
Vi var på en promenad för en tid sen och när vi hade ca 50m hem så såg vi två av våra grannar promenera med deras hundar lösa (inget ovanlig det heller), problemet var dock att dom fick syn på våra två honkatter genom vår uppväxande häck (som vi var tvugna att kapa ner förra sommaren) som sitter på bron och vädrar sig lite.
Den ena av våra grannar har en Rottweiler och den andra har en hårboll typ Ruff (Dennis hund) fick syn på dom och jagade upp våra honkatter, ena klättrade för brinnande livet upp i en av dom 3 vingliga Häggarna på vår gård halkade på dom allt tunnare grenarna föll ett par meter fick grepp och fortsatte ända upp i toppen, den andra for som en raket upp i en telefonstolpe.
Efter cirka tio minuter med helt fel tonläge så fick dom samlat in hundarna och kopplat dom, dom kom och bad om ursäkt "för hundarnas beteende och att det blev som det blev", ingen fara det ordnar sig nog sa vi.
Den i telefonstolpen kom ner efter ca 20min, den andra som väntade smått tog sig ej ner då hon var rätt så förskräckt och höll fast i Häggens tunna grenar allra högst upp som förra ägarna till huset har låtit den växa mer som en Cypress.
Efter en liten stunds avvaktande och planering började jag, sambon och fyra andra grannar med att försöka få ner kissen, vi provade en stege och den lättaste av oss på stegen, redan efter fyra steg svajade det för mycket så vi var tvugna att komma på nåt annat, vänta gick ju inte då hon hade provat att ta sig ner.
Då kom sambon på att eftersom vi ändå skall ta bort Häggarna så kan han såga hyperförsiktigt och fyra hålla mot stammen som är ca 10 cm tjock och luta ner den sakta lite åt gången och jag hålla upp en filt så kissen kan landa på.
Det fungerade både i terorin och i praktiken kissen landade mjukt i min famn, men sen sprang hon in under vår närmaste grannes förråd.
Vi försökte sen det hade lugnat ner sig en timme senare att locka fram henne men det gick inte, det tog nästan två dygn innan vi fick lockat fram henne därifrån, ååå vad vi var glada samma hennes kompis hemma hade saknat henne.
Tre veckor senare var det dags för den stora dagen F som i födsel, jippi hurra vad kul det var tills vi upptäckte blod, blod och åter blod, första kattungen föddes dödfödd med två brutna ben, mer blod, den andra föddes dödfödd med spräckt mage och allt som skall vara i den hängde utanför, mer blod, den tredje föddes dödfödd med huvudet spräckt, nästan slut på blodet, den fjärde föddes levande och hel, den femte föddes levande och hel. Hela förlossningen tog nästan tre timmar mot normala 1.15-1.30 för fem ungar.
Yttre våld konstaterade Veterinären, och såg misstänkt på oss.
Förklaring godtogs, vittnen uppgavs och mottogs.
Vi orkade inte driva vidare med grannarna och kommunen om deras lösspringande hundar.
Grannen med Rottweilern har skaffat en ljusgrå mellanstor smal hund med krulligt hår för cirka tre veckor sen, som nu ikväll jagade den katten som inte var gravid runt huset flertalet varv innan jag gick ut och sa med bestämd röst fem gånger "gå hem", då sa hon grannen "vad bra att du säger åt den", jag trodde jag skulle få ett släpp!, kunde inte hålla mig så jag sa "det är väl är väl ändå inte jag som skall lära er hund vad den skall göra och inte göra, sen så skall man väl gärna ha hunder under uppsikt eller kopplade i bostadsområden?"
"men men jo ja det skall man väl", sen lyssnade jag inte mer utan gick in och stängde dörren.
Jag var rädd att jag skulle börja osa svavel om jag stannade kvar ute.
Var det fel av mig att säga så och hur skall man få tre av grannarna att förstå att man inte vill ha deras hundar på våran gård?
Det är minst en av hundarna ungefär var annan dag som man måste be den "gå hem".
Hilfe!
Det är jobbigt.
Besviken och otrolig ledsen. (Lång historia), Vov, vov grrr...
27-06-2004, 23:19
