"Världens lyckligaste folk", Om rasismen i Danmark Alternativ

[Gunilla T]

Lena Sundström är den svenska journalisten som sa upp sig från sitt arbete och flyttade till Danmark under ett år för att försöka förstå vad som händer i vårt grannland. Boken är välskriven av en skarpsynt journalist som lyckas behandla ett så svårt ämne som rasism utan att peka finger och överlåter till läsaren att dra egna slutsatser.

Jag måste ärligt säga att jag inte varit medveten om utvecklingen i Danmark trots Muhammed teckningar....

Det politiska etablissemanget har steg för steg anammat Danske Folkeparti och Pia Kjaersgaard vars rasistiska "reformer" gradvis blir både sanningar och lag i det danska samhället.

Boken tvingar mig som läsare att konfronteras med mina egna fördomar och uppfattningar...jag har alltid varit övertygad om att burka och slöja är detsamma som kvinnoförtryck och därför enkelt att ta avstånd ifrån...nu är jag inte lika säker längre och det är väl så det förhåller sig med alla våra fördomar, enkla svar på svåra frågor är lättare att bära än tvivel och inre konflikter.

Det går inte att läsa boken utan att dra paralleller med vad som nu händer i Sverige...det var såhär det började en gång i Danmark också.

Jag såg debatten mellan Jimmie Åkesson och Maud Olofsson där vår ministers tillkortakommanden var mer än pinsamma.

I Danmark var det länge skamligt att rösta på Danske Folkeparti men numera har partiet, med hjälp av de andra partierna, blivit rumsrent och misstanken infinner sig att samma sak håller på att hända här.

[Aqvakul]

Det finns en del att säga om Lena Sundströms bok, som hon var vänlig nog att signera åt mig under ett seminarium på bokmässan i september. Lena är rapp och underhållande, men hon skriver som en typisk journalist. Det är korta och tankeväckande avslutade små episoder lämpliga som en krönikor i en avisa. Hon borde grävt djupare och hon borde bättre kunnat svara på om den danska smittan kommer att drabba oss också.
(Nu låter jag kanske överdrivet negativ, vilket blir lite märkligt då jag faktiskt rekommenderat boken till Gunilla)

Åtminstone tre fakta/slutsatser bär jag med mig:
1. Majoriteten i Danmark tycker rejält illa om Dansk folkeparti
2. De etablerade partierna har blivit främlingsfientliga i avsikt att möta hotet från DF
3. Massmedia har massivt ökat fokuseringen på invandrarfrågan ooch sett till att den blivit central i den politiska debatten

DFs framgångar handlar framförallt om vad man har lyckats med under punkt 2 och 3. Det är alltså inte partiets valframgångar (12 - 15 procent) som är det mest illavarslande utan hur politiker och media dansar efter Pia Kjaersgaards pipa...




Redigerat av Aqvakul: 23-12-2009, 13:47

[Gunilla T]

Det finns en del att säga om Lena Sundströms bok, som hon var vänlig nog att signera åt mig under ett seminarium på bokmässan i september. Lena är rapp och underhållande, men hon skriver som en typisk journalist. Det är korta och tankeväckande avslutade små episoder lämpliga som en krönikor i en avisa. Hon borde grävt djupare och hon borde bättre kunnat svara på om den danska smittan kommer att drabba oss också.
(Nu låter jag kanske överdrivet negativ, vilket blir lite märkligt då jag faktiskt rekommenderat boken till Gunilla)

Åtminstone tre fakta/slutsatser bär jag med mig:
1. Majoriteten i Danmark tycker rejält illa om Dansk folkeparti
2. De etablerade partierna har blivit främlingsfientliga i avsikt att möta hotet från DF
3. Massmedia har massivt ökat fokuseringen på invandrarfrågan ooch sett till att den blivit central i den politiska debatten

DFs framgångar handlar framförallt om vad man har lyckats med under punkt 2 och 3. Det är alltså inte partiets valframgångar (12 - 15 procent) som är det mest illavarslande utan hur politiker och media dansar efter Pia Kjaersgaards pipa...

Aqvakul, jag uppfattar hennes "korta episoder" på ett helt annat sätt än du, hon sätter igång processer och överlämnar till läsaren att fundera vidare. Jag gillar det sättet att skriva där författaren inte är övertydlig...för mig blev boken en riktig tankeställare.

Punkt två; håller helt med dig och det är väl en tragik i sig där gamla värdegrunder plötsligt inte betyder något längre.

Punkt tre; visst har medierna burit fram detta och ännu mer, skapat och medverkat till konfrontationer.

Beträffande Sverige och vad som händer här vet jag inte om budskapet blivit tydligare med en djupare analys...

Tack för tipset Aqvakul...glad att jag läste boken!