Tja, det där med gro eller inte gro. Visst händer det ilbland. Förmodligen har jag själv skulden. Och det ligger mycket i vad Bassam påpekar. Jag kan muttra över köpta frön men aldrig över fådda.
Vad som värre är tycker jag när man väl fått till groddar och väntar i spänning på när jag skall kunna skola om. Tänk att det alltid skall inträffa fadäser. T ex det torkar för att det blev en dag längre i sta´n. Eller tvärt om. Sedan minnet som gör att dagschemat förskjuts och man tror att man utfört en måstehandling som att vattna.
Å andra sidan när sådderna drabbas av sådant som man inte rår över. Som mögel, kusar och nedfallen sålåda. Då blir jag ledsen.
Själv sår jag merparten för vila under snön. Innan jag lärde mig att lägga täckväv över lådorna så närde jag ömt massor av gran, björk, rönn, korneller mm. Till dess att karaktärsbladen visade på gökungar. Blåsta och utskitna fröer gror förbaskat bra. Varför sköter naturen det där bättre än jag gör? Jag har ju läst på

.
För övrigt så var fröerna jag fick från dig, Anki, väldigt snälla och grodde perfekt. Så inom färgerna rent blått och champagne samt vitt hoppas jag att du får lite överskott. Det är roligt med fröer som man kan lita på.
Redigerat av Överbölingen: 24-12-2009, 11:31