Nån som har kläm på lagarna, Medecinsk inkapacitet Alternativ

[Bettson]

VIll ställa en fråga eftersom det alltid verkar finnas någon som vet.

En vuxen person som är singel utan barn och endast har sina föräldrar och sin bror som nära anhörig råkar ut för en olycka.

Vi kan säga en olycka som berör hjärnan. Personen i fråga är inte kapabel att ta vara på sig själv och kan inte kräva sin rätt till vård på ett sätt som friska personer kan.

Till råga på allt så missar vården en massa saker som så att säga gör att det finns risk för bestående med och rent av hot mot personens liv.

Har sjukvården rätt att äga denna person och vägra ge uppgifter till anhöriga med hänsyn till diverse lagar såsom personuppgiftslagen, patientdatalagen osv.

Om man vill göra en anmälan till patiennämnen för felbehandling tex så ska patienten göra detta själv och skriva under, när man inte kan röra på en arm en gång. Och ska patienten kunna göra en anmälan så behövs kopior av journalerna och dessa måste skriftligen begäras av patienten själv. Momemt 22 om man säger så.

God man säger säkert någon. Har provat detta också och då krävs ett läkarintyg och läkarna vägrar att skriva ut något sådant.

Ett verbalt medgivande från patienten om att anhöriga ska få rätt att ta del av journaler osv har också vägrats. Läkaren i fråga bedömde inte personen som tillräckligt tillräknelig för att sådan tillåtelse ska antecknas.

Och hur gör man med försäkringskassan när personen legat på sjukhus fem veckor varar fyra som helt medveltslös. De skriver och begär ju en förklaring till att man inte kan arbeta heltid och på vilka grunder mm. Detta ska undertecknas av patienten själv. HUr får man ut sjukpenning för att kunna betala personen räkningar.

Hur gör man? Någon som vet? Tydligen är lagen väldigt kittslig när det är myndiga barn som sitter i denna situation.

[Bettson]

jag har en timme kvar av flyttpackningen. Sedan ska jag ta mig in på det låsta sjukhuset och sova en timme innan min man går hem. I morgon blir det fajt kan jag säga.

Om de inte tar sitt ansvar så kommer jag att gå ut med en vädjan till alla jag känner att ge oss hjälp med övervakningen. Det är inte speciellt svårt. Bara att trycka på larmknappen ifall han kräks.

Om man tar alla vänner och bekanta, arbetskamrater, jaktkamrater, hundträningskompisar, grabbens arbetskamrater, hans kamrater så går det nog.
Alla har ju sitt och sina jobb men några timmar kanske folk kan avvara. Fast jag kanske väntar mig för mycket.

Det känns som om det bara är för vår familj som grabben har ett värde. Sjukhuset tycker det kan vara "en kalkylerad risk" man får ta. Min man frågade den manliga sjuksköterskan ifall han tar fulla ansvaret. Det ville han inte svara på.

Men vad hjälper det med det fulla ansvaret ifall grabben dör? Jag får ju honom inte tillbaka precis. Det är ju min lille pojk och han är oersättlig.
Jag har ju redan varit nära att förlora honom flera gånger de senaste månaderna.