Trivillingkalvar...., inte alltid det går som det ska.... Alternativ

[Tesa]

De här små, mycket pigga gossarna föddes på midsommarnatten......tyvärr hittade vi en död liten kvigkalv hos mamman på morgonen också..
Det är andra gången på mindre än ett år som det föds trillingar här hos oss och det skall tydligen vara väldigt ovanligt med trillingfödslar, veterinären hade inte ens hört talas om nån tidigare....(hon var visserligen ganska ung..)
Men nu tycker jag nog att det räcker för vår del, första gången gick det bra men när inte alla klarar sig så börjar man anklaga sig själv för att inte ha varit tillräckligt uppmärksam..men vi kunde ju inte ens i vår vildaste fantasi föreställa oss att det skulle vara tre nu igen.....och vi vet ju inte om hon klarat sig även om vi varit där....

[Cilla]

Din bild gör att jag får lust att klappa och lägga handen under mularna.

Det är alltför lätt att anklaga sig själv när man har djur man tycker om. När jag sörjt och undrat vad jag kunde ha gjort med kattungar som dött vid födseln har jag börjat titta på kattmamman. Sörjer, anklagar hon sig själv eller förbannar att livet är grymt? Nej. OK, då behöver jag kanske inte heller göra det. Vissa liv dör redan innan de fått leva utanför livmodern vad jag än anser om det.