"Världens lyckligaste folk", Om rasismen i Danmark Alternativ

[Gunilla T]

Lena Sundström är den svenska journalisten som sa upp sig från sitt arbete och flyttade till Danmark under ett år för att försöka förstå vad som händer i vårt grannland. Boken är välskriven av en skarpsynt journalist som lyckas behandla ett så svårt ämne som rasism utan att peka finger och överlåter till läsaren att dra egna slutsatser.

Jag måste ärligt säga att jag inte varit medveten om utvecklingen i Danmark trots Muhammed teckningar....

Det politiska etablissemanget har steg för steg anammat Danske Folkeparti och Pia Kjaersgaard vars rasistiska "reformer" gradvis blir både sanningar och lag i det danska samhället.

Boken tvingar mig som läsare att konfronteras med mina egna fördomar och uppfattningar...jag har alltid varit övertygad om att burka och slöja är detsamma som kvinnoförtryck och därför enkelt att ta avstånd ifrån...nu är jag inte lika säker längre och det är väl så det förhåller sig med alla våra fördomar, enkla svar på svåra frågor är lättare att bära än tvivel och inre konflikter.

Det går inte att läsa boken utan att dra paralleller med vad som nu händer i Sverige...det var såhär det började en gång i Danmark också.

Jag såg debatten mellan Jimmie Åkesson och Maud Olofsson där vår ministers tillkortakommanden var mer än pinsamma.

I Danmark var det länge skamligt att rösta på Danske Folkeparti men numera har partiet, med hjälp av de andra partierna, blivit rumsrent och misstanken infinner sig att samma sak håller på att hända här.

[Gita]

Jag tror mycket vore vunnet om det vore OK att tala om de problem som faktiskt finns med invandring också, för verkligheten är inte antingen svart eller vit. Kulturkrockar kan vara nog så svåra, det finns inslag (t,ex, hedersvåldet) i vissa kulturer som jag helt enkelt inte kan acceptera och det har inget som helst med rasism att göra.
Självklkart skall vi i Sverige hjälpa där vi kan, men vi måste också se att det finns en gräns för hur många vi kan ta emot.
Ett mångkulturellt samhälle blir rikt och är något eftersträvansvärt tycker jag, men då måste vi också få lov att vara stolta över vår kultur och våra traditioner.
Läste för några år sedan ett debattinlägg i SvD skrivet av två somaliska unga män, de hävdade att många invandrargrupper föraktade oss svenska för att vi av rädsla för att vara rasistiska inte vågade hävda vår kultur eller stå fast vid våra värderingar. Kanske ligger det något i det?
Gita

[Huggorm]

Ett mångkulturellt samhälle blir rikt och är något eftersträvansvärt tycker jag, men då måste vi också få lov att vara stolta över vår kultur och våra traditioner.
Läste för några år sedan ett debattinlägg i SvD skrivet av två somaliska unga män, de hävdade att många invandrargrupper föraktade oss svenska för att vi av rädsla för att vara rasistiska inte vågade hävda vår kultur eller stå fast vid våra värderingar. Kanske ligger det något i det?
Gita

Skall vi ta ett citat från vår, förmodligen, näste statsminister?

"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, nånting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”

Redigerat av Huggorm: 04-01-2010, 20:03