då bodde jag hemma än, och hos oss så blåste det rätt så mycket. hur länge strömmen var borta vet jag inte men det var inte extremt länge. det som jag mest kommer ihåg var att jag satt vid fönstret och hörde/märkte hur det riktigt tryckte in mot rutan som om det skulle spricka innåt och knakade i väggarna. var lite läskigt med rutan (känslan var läskig). annars sprang jag mest ut och in för att uppleva så mycket som möjligt.
dagen efter gick jag och min familj ut i skogen och kom till granplantering och samtliga granar hade blåst ner och vi kom såklart vilse och va borta ett bra tag innan vi hittade tillbaka till storvägen.
|