CITAT
Nej, jag menar mer att det är övernaturligt=oförklarligt och att det uppstår på samma sätt i hjärnan. Ta inte illa upp, jag vill inte nedvärdera era upplevelser, men man har ju kommit fram till att religiositeten sitter i hjärnan. Det är ett naturligt beteende för människan att känna och tänka så, vissa har mer av den förmågan, andra har den inte och är därför skeptiska. Jag tror helt enkelt att vissa människor har nära till att uppleva något gudomligt eller få kontakt med andevärlden, jag tror att det uppstår på precis samma sätt. Det är väldigt verkligt för dem som har förmågan att uppleva sånt, men det kan inte få mig att tro på varken gud eller andar. Mitt liv är säkert fattigare pga det, som sagt önskar jag ibland att jag kunde tro på något, ha evigt liv att se fram emot, men jag har inte den förmågan helt enkelt. Att beskriva det som hjärnspöken låter så negativt tycker jag. Gud är väl inte mindre värd om han finns inuti en än om han sitter på ett moln? Och kontakten med en avliden är minst väl lika trösterik om anden finns i en än om den bara finns i rummet?
Det var fint skrivet Myotis.
När det gäller min egen gudstro så ingår inte speciellt mycket av "ett liv efter detta". Det är inte därför jag tror på Gud.
Det har helt enkelt att göra med upplevelser och min "mysteriesyn" på livet.
Den allra största positiva upplevelsen fick jag den värsta dagen i mitt liv när jag fick veta att jag hade en dödlig sjukdom som jag nu är medicinerad för. Sedan den dagen har mitt liv varit så totalt annorlunda på ett positivt sätt att jag bara kan tala om ett under eller mysterium eller vad Du vill kalla det. Jag har helt enkelt blivit en bättre människa.