De som inte är sjukskrivna, Får ingen hjälp alls Alternativ

[Christa]

Funderade på om jag skulle göra detta inlägg i tråden om sjukskrivning men det skulle nog försvinna i diskussionen.

En grupp som glöms bort helt i debatten är de som jobbar trots att de har stora hälsoproblem. Så länge man inte är sjukskriven så fattar ingen hur dåligt man mår. Jag har egen erfarenhet av detta. Jag hade så ont i nacke och axlar att det var som tandvärk dygnet runt. Hela käken domnade på vägen till jobbet. Alla på jobbet visste att jag hade ont men ingen brydde sig om det alls. Så blev en tjej sjukskriven för musarm och oj vad det var synd om henne. Jag slår vad om att hon inte var så dålig som jag. Hon var bra igen efter någon månad medan jag hade ont i åratal. Jag var så slut att jag höll på att krocka flera gånger och ögonon krånglade så jag hade stora svårigheter att se texten på datorn. Sedan tillstötte en rad andra symptom.

När jag gick sönder helt försökte jag få hjälp av stresskliniken i Göteborg men de sa "Jasså är du inte sjukskriven, nej då kan vi inte hjälpa dig."

Kommunhälsan föreslog sjukskrivning 1998. Ögonläkaren föreslog sjukskrivning några år senare. Jag ville inte bli sjukskriven dels för att jag letade efter ett annat jobb och dels för att jag är uppvuxen med att man inte får gå ut ur huset om man är sjukskriven. Jag var en idiot som inte lät dem sjukskriva mig. Det var det dummaste jag gjort i hela mitt liv.

Kroppen gick sönder bit för bit och jag har fått obotliga skador och under 10 år av mitt liv låg livskvaliten på minus.

Jag ringde Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Facket men är man inte sjukskriven så får man ingen hjälp. Jag gick till läkare men de tittar på ett symptom i taget och själv förstod jag inte att allt berodde på stressen.

[Bilbo i Trollbäc...]

intressant inlägg, du vill verkligen inte vara ett offer utan kämpar på. Lycka till till dig och hoppas du kommer att må bättre och komma igen , stark!

[Christa]

intressant inlägg, du vill verkligen inte vara ett offer utan kämpar på. Lycka till till dig och hoppas du kommer att må bättre och komma igen , stark!

Visst har jag kämpat men till vilket pris?

Frågan är också om det blir mindre kostnader för samhället. För mig slutade med att jag rasade ihop helt men då hade de ändrat reglerna för sjukskrivning och kommunhälsan var nerlagd. Jag lyckades få friår men fick ingen hjälp av stressklinik eller sjukvård så när året hade gått så var jag fortfarande i väldigt dåligt skick.

Nu har jag kämpat i 3 år för att bli frisk och har inte jobbat sedan april 2006. Jag har ramlat ur alla trygghetssystem och min sambo försörjer mig.

För att få hjälp måste man vara sjukskriven. Många får i och för sig inte ens hjälp då. Om man skall minska kostnaderna för samhället så måste man fånga upp människor på ett tidigt stadium och arbeta mer med arbetsmiljöfrågor och friskfaktorer.

Jag fick förstadium till diabetes och det har jag fortfarande trots idogt tränande. Det är bättre och på väg åt rätt håll men jag hade aldrig klarat det om jag fortsatt att jobba.

[skogstroll]

Frågan är också om det blir mindre kostnader för samhället.

Du har nog betalat din beskärda del i skatt skulle jag tro!