[B]Nu är det sommarmorgon och jordens högtidsstund, nu ringer blåa klockor sin frid i helig lund av rönnar, björk och sälg. Nu är det jordisk helg.
Nu sänker himlen stilla sig över jorden ner och lyss till hennes klockor som den i grönskan ser. I andakt allting står som spröda klangen når.
Långt bort är kalla stjärnor, långt bort är gränslös rymd, men av det sommarblåa all sorg är undanskymd. Allt är blott stilla frid en stund vid sommartid. [/B]
Pär Lagerkvist
|