Dagens, eller veckans dikt. Alternativ

[*Felix matte*]

Hur kan förtröstan leva?



Omkring oss störtar allt
och mer skall störta
tills ingen sten är kvar
för att stödja vår fot
Hur kan du ännu tro
som inget har att tro på?
Hur kan förtröstan leva
så utan all rot?

Är den själv rot?
Är den själv fröet,
och växer själva världsträdet
fram ur den?
Då är vårt öde lagt
hos tystlåtna hjärtan...
För deras helhets skull
kan kaos blomma
av undrens makt - som tiger
men vill bli trodd.
Allt kan slås sönder,
På nytt skall det läkas
så länge den är levande, vår innersta
grodd...

Karin Boye



Hoppas att där finns fler som älskar skrivna dikter eller kanske har egna att bjuda på...

[Berith]

Letade upp den här tråden från gamla forumet där diktartalangerna frodades!

Mitt bidrag i den tråden:

Jaha, inte nog med att sköta alla andra plikter
nu ska man också hinna med att skriva dikter!
Är det verkligen nödvändigt att det ska rimma?
Dom första raderna slet jag med i över en timma.

Men man får väl ta seden dit man kommer,
– och alla inlägg kan ju inte handla om blommer!
Här får jag svar på frågor jag inte ens har ställt,
från en massa trädgårdsfolk – det är så himla snällt!

Man får veta allt om äckliga larver, liljebaggar och löss
och att björkens löv kan jämföras med öronen på möss.
Många av er har blivit som mina goa gamla vänner,
en del har funnits här rätt länge – kan man kalla er perenner?

Dom behövs verkligen – era glada tillrop och kloka ord,
när jag gräver gropar, flyttar sten och skyfflar jord,
när jag står på alla fyra bland ogräs och annat elände,
och nån säger – nu har jag kommit till världens ände!