Kan det vara artros?, Fler leder som spökar Alternativ

[Christa]

Först började käken krångla och nu låter det så konstigt i ena knäet. Det har knakat och knastrat mycket i många år men nu säger det klonk varje steg jag tar så det hörs tydligt. Det fortplantar sig upp i hela lårbenet så jag först trodde det kom från höften. Det verkar komma inifrån leden.

Har inte tänkt på det förut men nu hör jag att det knäpper och knastrar i varenda led i kroppen. Kan det vara ledbrosket som gått åt pipan?

Jag hade väldigt ont i knäna för 4 år sedan men det försvann när jag började cykla och fick starkare muskler. Processen kan ju dock ha fortsatt ändå. Det är ju inte alla som får smärtor av artros.

Jag behöver ju träna för att bli av med blodsockerproblemen så jag är ganska orolig över detta. Är det någon som har egna erfarenheter av klonkande knäleder eller artros?

[Lilla Birka]

Citat: "Det är ju dock lite kinkigt om man inte är nöjd med den första läkare man får. Kollegorna blir alltid lite misstänksamma om man byter. Sammanhållningen inom kåren är nog ofta stor. "

Och utifrån det dömer du ut en hel yrkeskår? Hur vet du att kollegorna blir misstänksamma om man byter? Och det sista där du skriver: sammanhållningen inom kåren är NOG (min betoning) ofta stor...... Nog säger du, du gissar alltså?

[Christa]

Citat: "Det är ju dock lite kinkigt om man inte är nöjd med den första läkare man får. Kollegorna blir alltid lite misstänksamma om man byter. Sammanhållningen inom kåren är nog ofta stor. "

Och utifrån det dömer du ut en hel yrkeskår? Hur vet du att kollegorna blir misstänksamma om man byter? Och det sista där du skriver: sammanhållningen inom kåren är NOG (min betoning) ofta stor...... Nog säger du, du gissar alltså?

På min närmaste vårdcentral har jag haft 3 olika läkare. Efter mötet med den första så gick jag inte dit igen och blev sämre och sämre. Efter 1,5 år så kom jag in akut och kom till en man. Den första hade slutat. Han var trevlig och jag berättade allt om mina symptom för honom.

Han sa att han skulle fundera och jag tog för givet att han skulle återkomma och ge mig en ordinarie tid. Det gjorde han inte och när jag ringde fick jag ingen tid utan bara en telefontid. Undrade då hur vi skulle gå vidare. Han verkade förvirrad och hade ingen koll alls på vad vi pratat om.

Han skulle i alla fall skriva remiss till ögonläkare.

Efter någon månad eller två så ringde jag igen och fick en ny telefontid och undrade hur det gick med remissen. Jodå han skulle skriva den. Frågade också om magproblemen och då ville han ge mig ett preparat utan att ha ställe en enda fråga kring symptomen eller undersökt mig på något sätt.

Efter ytterligare någon månad så gick jag i alla fall till Apoteket och skulle ta ut preparatet. Då fanns där inget recept inringt!

Till slut fick jag en tid hos ögonläkare. Då hade jag hittat en rapport på nätet som exakt beskrev mina symptom och dessutom upptäckt att det hade med maten att göra. Den läkaren ville inte ens titta på rapporten. Detta var sommaren 2008 och jag har ännu inte hört av den remitternade läkare med något besked om vad han tror att det är för fel.

Förra våren krånglade kroppen mer än vanligt och jag desperat och uppgiven. Bad att få byta läkare och fick löfte om en som jag hört var bra.

När jag kom dit så fick jag en annan som visade sig vara AT läkare. Hon var trevlig och verkade bra men vad gjorde hon? Jo hon gick tlll den andra läkare för att diskutera mitt fall trots att jag bett att få slippa honom. Han sa till henne att jag var färdigutredd!!!!????

Vaddå för utredning undrar jag? Han har inte kommit med en enda ide om vad som orsakar min hälsoproblem.

Där jag bodde tidigare var det en ny läkare varje gång eftersom de inte hade mer än en halvtidare som var fast anställd. När jag sökte för minnesproblem så gjorde de samma undersökning som för gamla människor som börjar bli dementa och den klarade jag naturligtvis. Inga ytterligare frågor från läkaren och jag fick fortsätta att ha minnesproblem. Det var urjobbigt!!!

När jag sökte för sömnproblem så minns jag inte ens vad den läkaren svarade. Minns bara att hon inte tyckte sömnpiller var någon god ide och det tyckte inte jag heller. Inga frågor och inga förslag på hur jag skulle komma tillrätta med det.

Jag hade nästan klippkort på ögonavdelningen på sjukhuset men ingen kom på att fråga om det var kopplat till måltiderna. Det tog nästan 10 år innan jag själv kom på att det skiljde en hel dioktri före och efter en smörgås. Av ögonläkaren fick jag tipset att använda solglasögon vid datorn vilket underlättade. Jag fick dock sitta och stirra på skärmen i någon timme på morgonen innan jag såg texten ordentligt. Titta på TV var inte att tänka på och vägskyltarna kunde jag bara läsa ibland.

Vid en operation blandade de ihop operationsanvisningarna och samma operation utfördes två gånger vilket har orsakat mig mycket lidande. När jag berättade för den opererande läkaren att min ordinarie läkare sagt något helt annat så sa han "Du får välja vad vi skall göra med dig". När jag kom hem höll jag dessutom på att förblöda. Tänk er att ligga utsvulten på ett operationsbord med en arrogant läkare över er som säger att ni får välja vad han skall göra! Vid återbesöket fanns sedan det han skulle tagit bort kvar.

Ja det här är bara en liten del av det som hänt och som gjort att jag drar mig för att söka läkare.

[KRT]

Han sa att han skulle fundera och jag tog för givet att han skulle återkomma och ge mig en ordinarie tid. Det gjorde han inte och när jag ringde fick jag ingen tid utan bara en telefontid. Undrade då hur vi skulle gå vidare. Han verkade förvirrad och hade ingen koll alls på vad vi pratat om.

Han skulle i alla fall skriva remiss till ögonläkare.

Efter någon månad eller två så ringde jag igen och fick en ny telefontid och undrade hur det gick med remissen. Jodå han skulle skriva den. Frågade också om magproblemen och då ville han ge mig ett preparat utan att ha ställe en enda fråga kring symptomen eller undersökt mig på något sätt.

Eftersom jag inte har närmare kännedom, annat än vad du berättar, vill jag inte säga för mycket men jag kan se några saker som kan ha orsakat en del av problemen.

För det första - anta aldrig något!!! Anta inte att LÄKAREN ska ge DIG en tid, händer i stort sett aldrig, tider får man beställa själv. Orsaken är enkel - det blir mindre ombokningar om patienterna beställer sina egna tider.

För det andra - förutsätt inte att läkaren kommer ihåg dig annat än om ni träffas varje vecka. Den läkaren har troligen flera patienter per timme, och ska dessutom skriva journaler och ha telefontider, det säger sig själv att det är omöjligt att minnas något efter en eller två månader. DÄREMOT ska det finnas journalanteckningar som läkaren kan stödja sig på och genom att gå in i journalen snabbt uppdatera sig.

För det tredje, man måste vara övertydlig, fråga klart och tydligt "Skriver du en remiss idag och skickar snarast", "Jag vill ha en telefontid om en vecka för uppföljning" osv. Det är alldeles för lätt att man pratar om varandra, och som patient upplever man sig många gånger vara i "läkarens våld" och man vågar inte fråga eller be den/dem upprepa sig.

För det fjärde, ställ krav....... Enkelt sagt kanske, men fruktansvärt viktigt!!! Var hos en allmänläkare som skulle remottera till ÖNH, efter en månad ringde jag ÖNH för att höra om besökstid och kolla så remissen kommit in - det hade den inte alltså fick jag ringa och diskutera med läkaren som sedan snabbt skrev remiss .

För det femte, blir man felbehandlad ska man anmäla det, antingen till chefen på avdelningen eller VC alt. patientskadenämnden el kräva att sjukvården gör en Lex Maria-anmälan. Det ÄR svårt att våga stå på sig, men det blir aldrig någon förändring om man inte gör det.

I ditt fall hade jag talat med chefen på VC och gjort klart för denna hur du upplevt bemötandet, klart och tydligt, fritt från känslor och klandel bara konstatera att så får det inte gå till. Men ang AT-läkaren, även om du inte gillade det gjorde h*n rätt, om man är osäker måste man rådfråga en kollgea (dvs ens handledare eller bakjour)... Det är för säkerhets skull, för patientens skull, och har inget med dig personligen att göra.

Det är naturligtvis gräsligt när det blir som för dig!!! Tro inte att jag inte tycker så av hela mitt hjärta, men det finns läkare som är bra och som vet vad de gör. Sådana som lyssnar. Ett annat tips, ta någon med dig till läkaren, någon som ser på det med lite opersonlighet och som kan notera och registrera fakta, stödja dig och kanske föra anteckningar. På så vis behöver du inte fokusera på allt själv!!! Om du hade bott i närheten kunde jag hjälpt till, och sett till att du fick en bra läkare som lyssnar!