För några år sedan hörde jag på en skola en man (har tyvärr glömt namnet) som berättade om sin tid i koncentrationsläger. Det var en gripande föreläsning - det var så tyst i lokalen, förutom mannen som talade, så man kunde höra en knappnål falla. Han visade de siffror som tatuerats in i armen och jag minns än alla som stirrade på dessa siffror som om man tänkte att det kan bara inte vara sant, att någon fått utstå detta hemska. Efter föreläsningen fick vi köpa en signerad bok. Det kändes bara som man ville veta mera och mera.
Denna dag får aldrig glömmas.
|