CITAT (KRT @ 27-01-2010, 10:46)

Ibland måste man vara frisk för att orka vara sjuk, brukar det sägas och jag vet att det är så ibland.
Tycker ändå inte att det är speciellt svårt att kräva ett hyfsat bemötande, att inte anta saker och att ställa krav. Har suttit hos läkare med lunginflammation, hög feber och andingssvårigheter, dvs verkligen inte i något toppskick, och jag kan lova att hade läkaren gjort något annat än det hon gjorde hade jag sagt ifrpn på skarpen. Är jag sjuk har jag varken ork eller tålamod för något annat än adekvat bemötande och behandling.
Förstår inte hur ni kan bunta ihop alla läkare till "ett kollektiv" det är som att säga att alla "elektriker är lika dåliga, dyra och bekväma och gör bara det enklaste", eller att "alla busschafförer är sura jäklar som borde gå charmkurs". Förstår inte alls varför det skulle vara så svårt att ställa krav på sjukvården, hade en barnmorska närjag väntade första barnet som var usel, så jag såg till att byta till en som var bättre - inget konstigt med det och den första tog inte illa upp. Varför ANTAR "alla" så mycket om läkarkåren, den är lika heterogen som alla andra yrken...... Och hur man kan ANTA att alla läkare per automatik är oempatiska, bara letar efter den enklaste utvägen och alltid håller varandra om ryggen begriper jag inte. Men det är jag det, jag brukarförsöka se till individen istället för att anta en massa eller bunta ihop folk......
Intressant att du tar upp det här med att bunta ihop. Jag reagerade faktiskt på att du gjorde det. Jag har inte gjort det. Jag har bara sagt att jag drar mig för att söka läkare eftersom det bara brukar orsaka frustration. Det finns säkert bra läkare men hur hittar man dem?
Jag orkar inte stå på mig och ställa krav. Jag vill träffa en läkare som jag kan ha en givande dialog med. En läkare som har kunskap, intresse och erfarenhet.
Beträffande knäet så skulle jag vilja komma till någon som lyssnar på ljudet och känner på knäet. Frågar hur det känns och en del andra saker och sedan kan säga mig om jag kan fortsätta springa, promenera, cykla och åka skidor utan att riskera att förvärra orsaken till ljudet.
En erfaren läkare borde kunna göra någon sorts bedömning av den sannolika orsaken till oljudet i knät. Jag har ingen aning om ifall det är frånvaro av brosk, för mycket brosk eller en trasig menisk som kan vara orsaken.
Om jag kommer till röntgen om ett halvår så kanske jag redan har förvärrat det hela. Blir själva benet nedslitet så går det ju inte att göra något åt. Brosk kan ju nybildas men bör man ta det lugnt under tiden?
Vad får man för symptom om det är menisken som gått sönder? Varför går menisken sönder? Varför bryts brosket ner?
En god vän gick till läkare för sina onda knän. De röntgade och såg inget så nu har inte kunnat motionera på över 10 år och har fått diabetes och en massa annat. När det inte syntes något på röntgen så fick han ingen hjälp alls.
I många av de fall när jag inte fått någon hjälp så har bemötandet varit bra. Det är inte alltid det som är problemet.
Redigerat av Christa: 27-01-2010, 13:51