Så har vi pratat lite till.
Det som börjar illa behöver inte sluta på samma vis!
Visst handlade det om insyn/utsikt, ljus och sol! Och en uppdämd ilska efter många år med grannar som inte brytt sig om hus o trädgård och som inte funnits på plats.
Jag kan nog inte riktigt hålla med om tidsaspekterna på hur länge träd och buskar måtte ha funnits på plats, men...
Grann-damen kommer att få sitt ljus! Hur mycket ska jag fundera över, sondera och fråga någon som vet mer (alltså om hur mycket och vad jag borde behålla vid tomtgränsen). En eller ett par fläderbuskar om 7-8 meter ska i alla fall ryka (hur många år tar det för en fläder att nå den höjden? - bara nyfiken), samt en del småalmar. Vårt förråd tänker jag dock behålla, även fast det visst är lite rostigt. Lite klätterväxter över, så...
Så har vi bekantat oss. Och ron har lagt sig igen. Alla taggar nedfällda och ilskan stillad. Vi kan hälsa på hos varandra, var sista orden till min lille son.
Nu ska jag bara hitta någon som kan hjälpa mig att fälla träd o buskar och rensa upp, så ska de samtidigt få hjälpa mig att få bort björnbärsriset, om det nu alls går?? Men det ska det väl göra.
Undrans hur mycket en trädgårdsfixare tar i timmen? Någon som vet?
Hur stor plats behöver en minigrävmaskin för att ta sig in i trädgården? Avstånd mellan grindstolpar menar jag, bredden alltså.
Så var det då grannen kvar som vill att jag ska fälla ett stort träd vid gränsen till hans tomt....

Och de som vill att jag håller ogräset borta från tomtgränsen till dem (kirskål mest)....och de som vill att vi rensar ogräs (bl a björnbär) vid den delade parkeringen (fast de inte säger det så uttryckligt). Så är det när man tar över något vanskött mitt i bebyggelsen....
Men jag håller starkt på att vänlighet ändå är det som man kommer längst med, man vet ju aldrig vad den andra har för sits som gör det svårt att hinna med allt eller bry sig om precis just ens egna irritationsmoment. Dessutom så har vi som sagt ingen skyldighet att se till att hennes utsikt hålls öppen, så då kanske vänlighet är på sin plats om man vill se någon förändraing till det bättre.
Jag vart rätt putt av att bli anklagad och bemött på det där viset. Det är inte vi som misskött trädgård o hus, vi borde få en klapp på axeln *önskedröm* för att vi satsar istället, inte grin och gnäll och oempati.
Men det ordnade sig alltså ändå!

Jag förstår henne till viss del, less efter lång tid med grannar som inte brytt sig (det var rätt mörkt på hennes sida flädern och almen...) och hon mjuknade och blev vänlig när hon kände att jag inte avfärdade henne.