Egentligen rä det jättesvårt att avgöra vad man ska göra eller vad som ska prioriteras för det beror på så väldigt mycket.
Innan jag fick barn så tänkte jag att åh, NU ska det bli så fint, tänk så mycket vi kommer att få gjort medan han sussar i vagnen.
Att man sedan fick en unge som inte alls ansåg att vagnen var ett sovställe - det är där man sitter för att upptäcka saker och få uppmärksamhet - eller sov långa stunder, det var det ju ingen som hade berättat för mig!
Så de första två åren var nog trädgården mer eller mindre i förfall... De senare två har jag kunnat göra mer men fortfarande halvdant eftersom ungen är en vilding och man får hålla koll på honom ganska bra med väg utanför där de kör som idioter osv.
Nu när han är 5 räknar jag med att han kan sköta sig själv lite mer, att han kan vara på baksidan själv medan jag är på framsidan osv.
Och nej, jag är iungen direkt hönsmamma - dagispersonalen säger samma sak "den ungen släpper man inte ur sikte!". Tur att han inte vansläktas!