Det är som att få en gåva ..., Korta anekdoter om möten med viltliv Alternativ

[Freyas]

I morse när jag var ute med hunden höll ljuset bryta igenom och skogen lös blå. Rätt som det var for något förbi så där en 15 meter framför hunden som i sin tur gick cirka 5 meter framför mig. Min hund jagar inte för han är van att möta och mata olika djur, så vi bara stannade och såg oss om i undran vem det kunde ha varit som for med en sådan fart förbi. Och där, bara 10 meter ifrån oss till höger om stigen som vi stod på, och så där lite lagom bakom ett jättestenblock stod ett rådjur och stirrade på oss. Vi stirrade naturligtvis tillbaka, men för att inte skrämma det stackars djuret, kommenderade jag hunden att fortsätta framåt. Vi gick hem.

Jag gav hunden frukost och lämnade honom hemma för att släpa en säck rådjursmat till skogen. Jag brukar mata dem vid en sjö där en bäck slingrar sig från sjön och ut i skogen, för där ligger vattnet alltid öppet, sikten är god, och skogen erbjuder skydd för djuren.

För tillfället stod matplatsen tom på fyrbenta besökare. Jag la ut födan och traskade hemåt. Efter ett tag passerade jag det stora stenblocket där jag och hunden hade mött rådjuret 2 timmar tidigare och gissa min förvåning när jag nu upptäckte att rådjuret stod kvar! Det stod med rumpan mot mig, lutade sitt huvud ifrån mig och under magen skymtade jag den lilla mulen som tuggade och tuggade.

Där stod alltså rådjuret och idisslade i lugn och ro. Efter en stund kunde jag inte låta bli att göra min närvaro känt så jag pratade till rådjuret som höjde sitt huvud, spelade med öronen och slutade att tugga för en kort stund. Men strax fortsatte rådjuret att idissla!

I ytterligare 10 minuter stod jag orörlig och tittade på djuret och när det idisslat klart, vände det sig om, blickade på mig, och promenerade i väg i lugn och ro.

Jag var allt annat än lika oberörd. Jag tycker att varje möte med vilt är som att få en stor stor gåva till skänks.

Någon som har en fin liten berättelse eller anekdot om möten med vilt?

Redigerat av Freyas: 14-02-2010, 06:14

[Motti]

Just nu sitter det två harar och äter här utanför under fågelbordet ,jag brukar lägga ut lite äpplen russin knäckebröd och havre ,dom kommer så gott som varje kväll eller natt.Kanske man blir lite bortskämd här ute på landet när man har viltet utanför dörren men det är en upplevelse varje gång att se rådjuren hararna fåglarna.Förra vintern hade vi en väldigt nyfiken Räv här och den var väldigt orädd,en kväll när jag skulle släppa ut katten så satt Mickel en meter från ytterdörren och nosade på vår ljuslyckta,katten gick ut satte sig på verandan och tittade på Mickel som om de kände varan,de satt där en god stund och jag stog där alldeles fachinerad ,var till och med inne och hämtade gubben för att han skulle få se och mickel satt kvar,katten resta sig upp och knallade i väg helt bara så där utan vidare och Mickel satt och tittade efter honom och gick sen åt andra hållet,sådana upplevelser tror jag man får en gång i livet Den här Räven var en buse för han sprang runt och bet av sladdarna till utejulbelysningar i byn och lekte runt med en och annan träsko som stog kvar på verandorna sen sommaren .Tyvär dök han inte upp denna vintern !många i byn saknar denna sociala Räv

Redigerat av Motti: 17-02-2010, 22:19