Jag minns en vinterkväll för många år sedan när jag var stod ute på garageuppfarten, det var mörkt och det snöade lite stillsamt. Det var så tyst att jag nästan kunde höra snöflingorna landa på marken.
Det var både en härlig och ganska märklig upplevelse.
Visst finns det fortfarande platser där det är tyst. Vi bor ganska nära en stor väg men vid rätt väderlek så blir här fortfarande alldeles tyst säger maken. Han kan höra en grankotte knäppa på långt håll.
Inte bor vi i norrländska storskogen heller.
Själv kommer jag aldrig mer att få uppleva tystnaden pga tinnitus. Det är alltid ett högljutt pipande, tjutande och brummande.
Jag kan ibland sakna den där totala upplevelsen av stillhet men det är bara att acceptera att det inte går och hitta ett annat sätt att finna ro på. Numera uppskattar jag ljuden runtomkring mig istället. Jag passar på att lyssna på så mycket som möjligt för att, när alla andra ljud än mina egna tystnat, kunna komma ihåg t ex hur öronbedövande ljudet av fågelkvitter kan vara en tidig sommarmorgon.
Vad många härliga ljud det finns. Så mycket att lyssna på....