Torpet jag växte upp i låg i en dal mitt ute i ingenstans, två kilometer skog till närmsta grannen. Låg vinden på från rätt håll kunde man höra tåget, men det var sällan, det var så man stannade upp och lyssnade när det hände. Sedan byggde dom nya riksväg 44, motorväg 110km/h ett par hundra meter från torpet, och nu är det inte ens tyst på natten längre. Värst är det när bilarna kör på dom där spärrlinjerna, då tjuter det något fruktansvärt. Min far har flyttat utomlands nu...
|