Tänk så olika vi uppfattar ljud. Jag anses nog som lite knäpp i min längtan efter tystnad. Här går en väg drygt 100 meter ifrån, där passerar en och annan bil, dess emellan är det tyst och de bilarna stör mig inte alls. Man kan höra någon som kör mycket några dagar med en motorsåg eller vedkap eller något liknande, det stör inte så mycket för de håller ju inte på jämt. Däremot så går det en stor väg långt borta från mig, det ljudet är inte så högt MEN STÄNDIGT NÄRVARANDE. Beroende på väder och vind, luftfuktighet och lufttryck och allt vad det kan vara så låter det olika mycket. Ibland låter det som om den vägen bara låg 50 meter ifrån mig, ibland låter det bara svagt. Men det är nästan aldrig helt tyst. Om jag inte kan höra vägen så beror det på att det blåser så att vinden hörs mer. Herregud som jag längtar efter tystnad.
Vi hyrde en stuga som låg nästan inne i en granskog uppåt landet en gång. DÄR var det tyst. Dels blåste det inte alls lika mycket där som det brukar göra på västkusten, dels fanns där inga stora vägar i närheten. Där var det så att man automatiskt talade tystare eftersom allt hördes så tydligt. Man kunde gå ut i skogen och stå på en höjd och höra en gren knäckas en kilometer längre bort. Det var verkligen en upplevelse.
Precis som så många gånger förut så kommer jag tillbaka till min önskan att det ska planteras träd längs våra vägar. De renar både avgaser och andra partiklar i luften och de dämpar ljud.
Jag skulle utan vidare tåla åsynen av vindkraftverk men ljud ifrån dem skulle göra mig tokig.
|