Först vill jag bara gratulera till ett mycket klokt beslut - jag skaffade mig höns förra hösten och har definitivt inte ångrat mig!
Jag ville gärna ha någon av de gamla lantraserna, både för att de är vackra och för att vara med på ett hörn och bevara raserna. Mitt val föll på skånsk blommehöna som är den största av dessa och värper "normalstora" ägg, runt 60 g. De har tillbringat vintern i en ouppvärmd länga bredvid stallet och klarat det alldeles utmärkt, för det mesta ville de ströva runt fritt på gården även om det var minusgrader eller lite snö ute. Från och med i våras har de "rastgårdsarrest" efter att hastigt och inte fullt så lustigt ha skövlat mina rabatter på nyplanterade penséer. (när penséerna ändå kom igen blev de för övrigt ovanligt buskiga och fina så kanske hönsen menade väl ändå?)
Från hösten och under vinterhalvåret har jag dock tänkt att de får bli helt frigående igen.
Blommehönsen är lugna och lätta att ha att göra med, riktigt personliga faktiskt, och på tre hönor får jag fler ägg än jag hinner förbruka själv, både bruna och vita. Blommehönsen är också generellt en av de flitigaste värparna bland lanthönsen, man får räkna med en liten vintervila men mina har värpt kontinuerligt från början - mitten av februari. De ruvar däremot inte så bra men var du ju heller inte ute efter.
Tyvärr har jag inga bilder att lägga ut på mitt hönshus eller rastgården, hönshuset är i mitt fall inte heller fristående utan bara en avdelning på ca 3 x 4 meter i en redan färdig byggnad. Utomhus har jag satt stolpar och nät upp till ca 2 meters höjd på ca 6 x 4 meters yta (f n tre hönor och en tupp). Ett insidertips är också att så långt det bara går säkra hönshuset från objudna besökare - jag tyckte att jag hade en hyfsat hög "säkerhetsklass" men fick ändå ovälkommet besök av en mård en natt förra hösten och miste två hönor. Ett tag såg det ut som att också tuppen skulle stryka med av chocken, han är vanligtvis synnerligen mån om att visa (och tala om) vem som är herrn i huset men efter att ha tvingats att bevittna morden på två av fruarna var han helt tom i blicken, ville inte äta och orkade knappt sitta upp för sig själv. Först efter två veckor var han tillräckligt återhämtad för att börja gala igen och sedan var han snart sitt forna macho-jag igen. Och hönshuset är förstås sedan dess närmast hermetiskt tillslutet...
Bara två varningar alltså: är du rädd om rabatterna så låt inte hönsen ströva fritt under växtsäsongen och se upp för rovdjur.... Nu var detta kanske inte så mycket fakta att bidra med men jag vill tipsa om Svenska Lanthönsklubben för vettiga och bra skötselråd och ytterligare tips. I medlemstidningen finns också fler köpes/säljes annonser än de som är utlagda på nätet.
http://www.kackel.se Lycka till!
Höns ?, Är det någon som har erfarenhet ?
11-07-2004, 08:03
